Vi har lagar som är direkt omoraliska och behöver ändras

”När någon debattör kritiserar den syn på rättssamhället som dessa domslut är ett uttryck för infinner sig så gott som alltid jurister som anför att domsluten är riktiga eftersom de ligger i linje med rådande lagstiftning, och då ingen moral kan existera utanför lagen finns inte heller något skäl att kritisera domsluten på moraliska grunder.”

Den omoraliska staten

När det gäller lagen så har vi den intressanta filosofiska och moraliska frågan om de flesta fällande domar i vissa sorters mål verkligen är korrekta moraliskt och förnuftsmässigt sett.

Vi har tyvärr lagar som är direkt omoraliska

”Varför straffar vi egentligen? Med sekulariseringen försköts straffrätten från en teologiskt inspirerad rättvisemoral till en socialetik i samhällsnyttans tjänst. Därmed uppstod också ett vanskligt avstånd mellan straffsystemet och våra vardagliga moraliska reaktioner.”

Strafftänkandet har vänt ryggen åt moralen

Det finns lagar som ger förövarna alldeles för låga straff och skadestånd i relation till den skada de ställ till med sina brottsliga handlingar.

Vi har även lagar där rekvisiten tillåter för mycket att räknas som brott så folk kan bli dömda för de mest absurda saker, som till exempel att de skällt ut någon som betett sig väldig illa mot dem och krävt att denne står för det den gjort, eller försvarat sig mot en knivbeväpnad, psykotisk knarkare som trängt sig in i deras hem och tänkt döda dem, så problemet med omoraliska lagar i Sverige slår åt bägge håll..

Lagarna om ofredande, olaga hot och hets mot folkgrupp kan även lite för lätt missbrukas av aktivistiska eller korrumperade personer inom rättsväsendet eller dina fiender om du läst lusen av dem, då dessa lagar både är för breda och otroligt subjektiva.

Målsägare kan ibland komma undan med att påstå nästan vad som helst om hur kränkta eller hotade det kände sig eller trodde sig vara beroende på hur partiskt rättsväsendet är till förmån för denne , vilket ni kan läsa mer om i ett av inläggen jag listar längst ner.

Just denna filosofiska och moraliska aspekt av olika lagar, deras rekvisit i sig och den rättspraxis som domstolarna skapar med tiden verkar våra lagstiftande politiker inte ha funderat tillräckligt mycket på, för det är människor som stiftar lagarna och andra människor som tolkar och tillämpar dem.

I till exempel Nazityskland fanns många extremt omoraliska lagar som rättsväsendet upprätthöll utan knot och till och med gick långt över gränsen för att kunna döma folk för i många fall och så är det även i Sverige, även om vi inte har riktigt lika omoraliska lagar och tillämpningar av dem.

Vårt rättssystem och våra lagar har som jag påvisar i andra inlägg stora brister och är ett rätt trubbigt verktyg där de som stiftar lagarna och även de som gör bedömningarna vid deras tillämpning bara är människor av kött och blod som ibland begår misstag, agerar för känslomässigt eller beter sig direkt korrumperat och partiskt.

På grund av alla dessa saker kan det bli så olustigt att även om en dom juridiskt sett är korrekt så kan den moraliskt sett vara ett renodlat justitiemord där man dömt någon för ett brott som denne moraliskt sett inte begått, och ibland även ett justitiemord juridiskt sett som på ett listigt sätt döljs i både förundersökningsmaterialet och domslutet.

I dessa fall kan det vara de aktuella lagarna det är fel på då dessa antingen i sin helhet är omoraliska eller tillåter för mycket att räknas som brott enligt dess rekvisit, men det kan även bero på en allt för avvikande rättspraxis, godtycklighet eller partiskhet och en eller annan form av korruption från rättsväsendet sida.

Att ett domslut framstår som djup omoraliskt för gemene man behöver alltså inte alltid bero på att den aktuella lagen i sig är omoralisk utan domen kan vara omoralisk beroende på andra skäl med.

Lagar har objektiva och subjektiva rekvisit som måste uppfyllas.

”Rekvisit är en term som används inom juridiken. Varje lag ställer normalt upp ett antal villkor. För att en lag skall vara tillämplig krävs att något eller alla dessa villkor är uppfyllda. Dessa villkor kallas rekvisit. Rekvisit förekommer inom lagar på alla juridiska områden såsom statsrätt, processrätt, straffrätt och civilrätt.”

Rekvisit

Problemet är att rekvisiten är för breda för vissa typer av brott som olaga hot, ofredande, nödvärnsexcess, hets mot folkgrupp och numera kanske även våldtäkt då den lagen blivit väldigt bred och lätt kan missbrukas i hämndsyfte.

Sen har vi det subjektiva rekvisitet som handlar om förövarens uppsåt och syfte och är en helt subjektiv bedömning från domstolens sida i många fall, och deras slutsats kan bero mer på vad de vill tro än vad de har skäl att tro.

Det kan bli hur fel som helst eftersom de som sitter i en rätt bara är vanliga människor (inklusive juristerna) med fel, brister, sympatier och känslor som alla andra.

Dessa lagar är inte rättssäkra eftersom de tillåter en allt för hög grad av subjektiva tolkningar från domstolens sida så det kan slå lite hur som helst.

Det finns en del lagar som är rättsosäkra och tillåter för mycket att räknas som brott mot dem och kan få rent absurda konsekvenser som är direkt omoraliska och går emot sunt förnuft, och lätt kan missbrukar både av målsägare i hämndsyfte, och i de fall rättsväsendet inte beter sig hederligt och opartiskt utan hellre vill fälla än fria.

Många lagar är helt enkelt för breda i sina rekvisit eller tillåter för subjektiva tolkningar och kan få direkt omoraliska konsekvenser.

Rättspraxis för en lag kan också vara problemet

Ett annat problem som är relaterat till detta är att domstolarnas rättspraxis för en viss lags andemening ibland glidit i väg så mycket att de i praktiken skapat en helt ny lag.

Då det inte är domstolarna utan riksdagen som ska stifta lagarna och bestämma dess andemening kan detta ses som en sorts rättsröta och varenda person som blir dömd enligt den avvikande rättspraxisen blir därför utsatt för det man kallar för justitiemord.

Det finns en del gränsdragningsproblem när samtyckeslagen ska tillämpas

”Sammantaget visar Brås genomgång att det finns ”en del gränsdragningsproblem” när lagen ska tillämpas, och att det framförallt är i domarna för oaktsam våldtäkt som svårigheterna aktualiseras.”

Markant ökning av fällande domar med nya samtyckeslagen

T.ex. är de sänkta kraven på vad som räknas som våldtäkt och samtyckeslagen som kommit faktiskt riktigt rättsosäkert och leder till att moraliskt sett oskyldiga kan bli dömda för oaktsam våldtäkt baserat på enbart subjektiva påståenden och rena missförstånd som lätt uppstår om bägge parter är berusade.

”Principen för brott som samhället ser allvarligt på – vilket det gör med våldtäkt – är att bevisbördan ska vara stor. I vårt samhälle håller vi däremot på att sänka kraven på bevisbördan, och det förutsätts att våldtäkt är ett så hemskt brott att ingen skulle ljuga om det. Verkligheten är emellertid tvärtom. Myten att kvinnor inte ljuger om sådana saker, som radikalfeministerna försökte driva på 80- och 90-talen, har mattats av något, men fixeringen vid våldtäkten kvarstår som ett vapen i deras strävan att monsterförklara mannen. Kvinnor ljuger dock om våldtäkter, misshandel och kränkningar.”

FELAKTIGA/FALSKA VÅLDTÄKTSANMÄLNINGAR

Sen finns många som ljuger så man är nästan tvungen att vara spik nykter och spela in ett samtycke på sin mobil där man i detalj specificerar vad man går med på som hur länge, hur många gånger, hur avancerat, hur hårt o.s.v. i värsta fall om man inte känner att man kan lita på kvinna i fråga till 100% och det blir väldigt knystat och konstigt, så one-nigth-stands särskilt när bägge är fulla har blivit risky business i Sverige.

”Advokat David Massa på Youtubekanalen Advokatsnack höll en föreläsning för poliser. Bl. a berättar han om ett fall han hade där en man stod anklagad för våldtäkt. Fallet verkade solklart med ”god” stödbevisning bestående av bl. a en ljudupptagning som kvinnan gjort under våldtäkten.”

I värsta fall måste ni kanske spela in hela samlaget om ni vill vara helt säker så ni inte råkar ut för samma sak som killen i videon ovan, som blev utsatt för en riktigt ful och i förväg planerad falsk våldtäktsanmälan, för tvärtemot vad feministerna i några decennier försökt påstå och hjärntvätta oss med så finns det faktiskt kvinnor som ljuger om våldtäkter.

Sen är det inte bara när det gäller samtyckeslagen som det finns bedömningssvårigheter, för till exempel lagarna om nödvärn, olaga hot, ofredande och hets mot folkgrupp är rätt subjektiva i många fall och särskilt när en kvinna är målsägare och en man är åtalad, om än inte lika illa som för våldtäkter vilket ni kan läsa mer om nedan.

Folk kan bli både åtalade och dömda enbart baserat på stödbevisning som lika gärna kan vara ren lögn

”I denna artikel har vi presenterat en rättsfallsstudie med mål där den tilltalade bestrider gärningen och åklagarens bevisning enbart består av målsägandens berättelse och stödbevisning om målsägandens agerande. Studien visar på en anmärkningsvärd diskrepans mellan våldtäktsmål och mål om olaga hot. Vid våldtäkt ansågs bevisningen vara tillräcklig för att uppfylla beviskravet i 90% av fallen. Vid olaga hot ansågs beviskravet uppfyllt i endast 18% av fallen. Den observerade diskrepansen hade mycket hög statistisk signifikans. Vi har diskuterat olika förklaringar till diskrepansen. En möjlig förklaring är att stödbevisning om målsägandens agerande med anledning av händelsen värderas högre vid våldtäkt. Denna förklaring är problematisk eftersom en sådan värdering saknar stöd i psykologisk forskning. En annan förklaring är att domstolarna tillämpar ett lägre beviskrav i våldtäktsmål. Denna förklaring är problematisk eftersom vi inte har sett något rättfärdigande för en sådan differentiering”

Varför är bevisning som uppfyller beviskravet i våldtäktsmål inte tillräcklig i mål om olaga hot?

Vad sen gäller stödbevisning oavsett brottstyp så tycker jag det är obegripligt att man ens får åtala folk enbart baserat på målsägarens påståenden tillsammans med uttalanden om hur denne betedde sig efteråt med tanke på hur många bra och trovärdiga lögnare det finns här i världen, som med lätthet även kan dupera vännen som agerar stödbevisning eller som i fallet med videon ovan hade varit med på det.

Man tappar helt respekten för åklagarmyndigheten och domstolsväsendet när man inser att folk faktiskt kan bli både åtalade och fällda enbart baserat på stödbevisning som inte är något annat än påståenden som lika gärna kan vara ren lögn.

Så alla fanatiska feminister som anser att det inte spelar någon roll hur många män som blir oskyldigt dömda bara varenda verklig förövare döms ska förstå mig rätt så försvarar jag varken våldtäktsmän eller falska våldtäktsanmälningar utan rättssäkerheten för oskyldiga män ska inte behöva få sina liv förstörda p.g.a er totala nonchalans inför det.

Om man anser att det är okej att många som döms är oskyldiga och får sina liv förstörda bara för att inga skyldiga ska slippa undan så har man tänkt fel någonstans på vägen.

Rättspraxis är även för mild gällande särskilt grova, överfalls och gruppvåldtäkter

”Är brott som avses i första stycket att anse som grovt, döms för grov våldtäkt till fängelse i lägst fem och högst tio år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningsmannen har använt våld eller hot som varit av särskilt allvarlig art eller om fler än en förgripit sig på offret eller på annat sätt deltagit i övergreppet eller om gärningsmannen med hänsyn till tillvägagångssättet eller offrets låga ålder eller annars visat särskild hänsynslöshet eller råhet. Lag (2018:618).”

6 kap. Om sexualbrott

När det gäller våldtäkter så är rättspraxis ett dubbelriktat problem, för det är inte bara så att samtyckeslagen utgör ett gränsdragningsproblem som ibland verkar leda till konstiga åtal och domar och att beviskraven är alldeles för låga vilket leder till att oskyldiga blir åtalade eller dömda.

”Genomsnittlig strafftid, medelvärde år 2013. Fullbordade 38 månader (grov våldtäkt), 59 månader (grov våldtäkt mot barn).”

Utdömda strafftider – en jämförelse av fullbordade brott och försöksbrott

I de fall en person bortom rimliga tvivel (enligt den strikta definitionen feminister) gjort sig skyldig till våldtäkt verkar även straffpåföljden vara alldeles för låg i relation till lidandet, särskilt vid grov, överfalls eller gruppvåldtäkt som precis som riktigt grov misshandel kan traumatisera och skada folk för livet och är synnerligen otäcka saker.

Skadestånden man kan få för den skada man åsamkats när man blivit utsatt för brott är löjligt låga

”Schablonersättningen för kränkning vid våldtäkt mot vuxna uppgår till 100 000 kronor. Högre ersättning kan komma ifråga om det finns försvårande omständigheter, till exempel om brottet har begåtts av flera personer, om det varit ett utdraget förlopp eller innefattat särskilt kränkande inslag eller omfattande våld.”

Schablonersättningen för kränkning vid våldtäkt mot vuxna uppgår till 100 000 kronor

Även skadestånden till offret verkar vara på en löjligt låg nivå vid grova våldtäkter men så är det oftast i Sverige även för andra brottstyper.

Skadestånden man kan få för olika sorters skada man åsamkat oavsett om det gäller våldtäkt, misshandel eller varför inte grovt förtal (i betydelsen mycket skadliga lögner) eller grov arbetsplatsmobbning som också kan förstöra folks liv, är oftast bara en droppe i havet.

Min åsikt är att skadestånden generellt inte bara borde tiodubblas för många brottstyper utan hundrafaldigas för de brott som i praktiken förstör resten av en persons liv.

Principen om att man hellre ska fria än fälla gäller bara ibland

”Vi frågar oss varför domstolarna likt ormen talar med kluven tunga. Mannen har enligt vår mening inte fått en rättvis, saklig och opartisk rättegång. Hela handläggningen tycks ha varit inriktad på att få mannen fälld. När han sedan berättar att han till råga på allt blivit okvädad av både domare och åklagare under pågående rättegång i TR, blir likheten med rättegångarna mot motståndsmän i Hitlertyskland eller i de gamla öststatsdiktaturerna bara alltför uppenbar.”

Hellre fria än fälla

Visst är våldtäkt hemskt men det är precis lika hemskt att bli oskyldigt dömd för det, och i fallet ovan rådde starka rimliga tvivel kring målsägarnas påståenden som rätten av nån sorts känslobaserade skäl helt ignorerade så de var alldeles för partiska och villiga att tro målsägarna.

Principen om att man hellre ska fria än fälla gäller uppenbarligen bara ibland, för ibland vill en svensk rätt av mer eller mindre mörka, ohederliga och eller subjektiva och partiska skäl hellre fälla, och missbrukar då de möjligheter som finns att gå över gränsen för det som kan anses rimligt, objektivt, i enlighet med sunt förnuft och principen om att man hellre ska fria än fälla.

I fall som dessa är det den aktuella rätten som bär skulden då man bör kunna begära att de alltid ska försöka vara objektiva och opartiska i sina bedömningar och hellre fria än fälla som det heter, och inte agera på ett sätt där de till varje pris försöker få någon fälld av i bland riktigt ohederliga och partiska skäl.

Att jag tar bara upp just våldtäktsanmälningar här är som ett exempel på den omotivarade positiva särbehandlingen kvinnor ges inom rättsväsendet där beviskraven ibland är alldeles för låga och subjektiva, och lätt leder till att framförallt män blir oskyldigt eller felaktigt dömda.

Det gäller inte bara våldtäkter utan kan gälla andra typer av anklagelser med som misshandel, ofredande, hot, vårdnadstvister o.s.v.

Orsaken till att detta är möjligt beror på att dessa lagar är för breda och subjektiva, och därmed rättsosäkra, godtyckliga och omoraliska, och det missbrukas ibland av tingsrätter och hovrätter som oftast kommer undan med det också.

Domstolar ska vara objektiva, opartiska och hellre fria än fälla

”Rättspositivism betyder, mycket kort definierat, att en domare eller annan juridisk beslutsfattare i sitt juridiska beslut inte får ta hänsyn till annat än sådana regler som fått uttryck i vissa skrivna texter.”

Därför har moralen ingen plats i domstolen

Rättspositivismen innebär att det är lagarna i sig som måste vara moraliska för domstolarna ska förhålla sig helt objektiva och endast följa lagens bokstav vilket är bra i teorin om lagarna är moraliska.

Synd bara att allt för många domare, åklagare och nämndemän inte agerar i enlighet med rättspositivismen utan allt för ofta gör väldigt subjektiva bedömningar som påverkas av deras egen moral, känslor, partiskhet o.s.v.

Det leder till både oskyldigt och felaktigt dömda som till exempel när de inte gör generösast möjliga tolkning till förmån för den som agerat i nödvärn, eller gör illvilligast och negativast möjliga tolkning till nackdel för den åtalade när det gäller så luddiga och subjektiva saker som ofredande, olaga hot, hets mot folkgrupp och liknande lagar, som utom i de mest solklara fall enbart handlar om subjektiva känslor, påståenden och tolkningar av innehåll och syfte, och kan sluta i rena justitiemorden.

Sen har vi problemet med vänskapskorruptionen och politisk korruption som gör att många skyldiga slipper ostraffat undan och ibland att syndabockar utses eller att de försöker skrämma obekväma personer till tystnad, så det finns en hel del problem inom rättsväsendet som måste styras upp förutom att många lagar i sig är omoraliska och behöver ändras.

Även på grund av den mänskliga faktorn kan det i bland bli väldigt fel både moraliskt och juridiskt sett, och inte endast för att många lagar antingen är omoraliska i sin helhet eller för breda och subjektiva i sina rekvisit.

Ytterligare läsning på min blogg

Domstolarna behöver uppdatera synen på nödvärn och utöka den till den angripnas fördel

Vad räknas som olaga hot, ofredande eller hets mot folkgrupp

Demokrati, yttrandefrihet, näthat och sociala medier

Kvinnor särbehandlas av polis, åklagare och domstol och döms mildare än män

Julian Assange kan vara ett offer för radikalfeministisk aktivism inom polisen och svenska kyrkan