Den svenska skolans flickanpassning och genuspedagogik missgynnar pojkar stort

”Det råder dock fortfarande en flicknorm i skoldebatten – standardsvaret är ännu inte att skolan även skall ta hänsyn till pojkars behov, utan att pojkarnas manlighet skall dekonstrueras. Att det som behövs är ännu mer feminism. Att den rörelse, som målmedvetet kämpade för att vi skall ha en skola där flickor har bättre resultat i alla akademiska ämnen, att den rörelsen skall få ännu större genomslag.”

Svensk skola: Flickanpassad utan pojkhänsyn, eller könsneutral med destruktivt maskuliniserade pojkar?

Den feministiska flickanpassade genuspedagogiken har fått pojkars studieresultat att sjunka rejält de senaste decennierna. Skolans kvalité som helhet har blivit sämre av andra skäl men försämrats mer för pojkar än flickor på grund av den feministiska flickanpassade genuspedagogiken vilket är ett jämställdhetsproblem.

Jag tycker själv det är lite ironiskt att feministerna som påstår sig kämpa för jämställdhet i princip bara brytt sig om flickor behov i skolan och skapat en ännu mer ojämställd skola där pojkars behov i stort ignoreras. Skolan måste vara både pojk och flickanpassad eftersom kön inte bara är en social konstruktion och pojkar har lite andra behov och intressen än flickor.

Den svenska antipojkskolan

”De senaste decennierna har feminister kämpat för att skolan mer och mer skall anpassas till flickors behov. Detta har gjorts mer eller mindre utan hänsyn till pojkars behov. Sådana förändringar har genomförts i alla feministiska länder. En del feminister har antagligen rent av sett det som någonting positivt om pojkarnas resultat försämras, eftersom det innebär att flickornas relativa resultat förbättras. Vi har nått en situation där pojkar är oengagerade i skolan och presterar dåliga resultat.”

Antipojkskolan

Får pojkar betydligt sämre studieresultat än flickor så leder det till ojämställdhet för då kommer pojkar inte att ha samma möjligheter som flickor att välja den utbildning och det yrke de vill när de blir vuxna och få lida av det livet ut. Detta är inte bara en fråga om jämställdhet och rättvisa då bägge könen ska ges samma möjligheter att uppnå bra studieresultat, utan även en fråga om nationalekonomi och nationens konkurrenskraft.

Det är nämligen så att om pojkar numera förfördelas så mycket i skolan av den flickanpassade genuspedagogiken att de inte uppnår bra studieresultat så innebär det ett stort tapp på kompetent personal för näringslivet i framtiden, och det i sin tur kommer påverka Sveriges ställning som konkurrenskraftig industrination negativt och innebära att det kommer finnas mindre skattemedel att fördela på välfärd.

Skolan ska ägna sig åt att lära barnen ämneskunskaper som att läsa, skriva och räkna och inte påtvinga dem vare sig en viss religion eller politisk ideologi för då går staten över gränsen för vad som är acceptabelt i ett fritt och demokratiskt samhälle. Dessutom är det föräldrarnas ansvar att uppfostra sina barn och inte skolans i nån sorts totalitär kommunistisk anda.

”Det finns två konkurrerande narrativ om varför pojkarna har problem i den svenska skolan. Den feministiska versionen, som är att det är pojkarnas maskulinitet som är problemet, att vi har socialt konstruerade och destruktiva maskuliniteter som leder till antipluggkultur.” ”Den antifeministiska versionen, som är att man nedvärderar pojkar och manlighet, har anpassat undervisningen för flickornas relativa resultat, och har flickan som norm; och att detta bland pojkarna leder till alienering, motkultur, och dåliga resultat.”

Svensk skola: Flickanpassad utan pojkhänsyn, eller könsneutral med destruktivt maskuliniserade pojkar?

Jag vill påstå att det ligger starkt i allas intresse att se till att skolan blir både pojk och flickanpassad så bägge könen får samma möjligheter att uppnå bra studieresultat, för detta påverkar faktiskt hela Sveriges konkurrenskraft, framtidsutsikter och alla som lever i detta land negativt.

Det allra intressantaste är att flickor redan innan flickanpassningen började hade lite högre betygssnitt än pojkar…

Hur ska fler pojkar lyckas i skolan?

”Från väldigt låg ålder behöver pojkar lära sig prata om hur de mår. Det gäller att ge pojkarna ett språk för detta. Att skapa en miljö där pojkar kan misslyckas utan att de blir retade.”

Så kan fler pojkar lyckas i skolan…

Var på skolvärldens hemsida för att se vad de hade att säga och en forskares slutsats är att om flickanpassningen av skolan kraftigt försämrat pojkars studieresultat så är lösningen ännu mer flickanpassning för då kommer det fungera… och det är så dumt att man knappt tror det är sant och måste bero på ideologiskt önsketänkande.

Majoriteten av alla pojkar mår inte dåligt på de sätt han tror även om enstaka säkert kan göra det och skulle behöva samtalsterapi, men rent generellt är pojkar inte intresserade av att prata känslor och har inget större behov av det heller, utan vill busa, leka och tävla. De flesta behöver nog bara klassisk disciplin och motiveras på ett sätt som fungerar för pojkar.

Så länge feministerna vägrar inse att det finns biologiskt styrda skillnader mellan könen och fortsätter nedvärdera allt som är manligt kommer det aldrig bli bra. Vissa saker har han däremot lyckats pricka in som att pojkar behöver tydligare uppgifter, mer disciplin och inte gillar flum.

Tror att bittergubbens analys i sin artikel antipojkskolan är väldigt pricksäker i vad som krävs, och det är en skola som är både pojk och flickanpassad med mindre flum och tydligare uppgifter, där man tar hänsyn till att det faktiskt finns biologiskt styrda olikheter mellan könen.

Flickanpassningen av skolan har redan börjat missgynna unga vuxna män

Vi är redan där när detta börjar påverkar vuxenlivet för dessa pojkar negativt och de börjar få skörda feministernas draksådd i skolan, och det gynnar inte heller Sverige som helhet vilket alla med kännedom om företags och nationalekonomi förstår.

”Även i skolan går det bättre för flickor än för pojkar, men trots det kände Aftonbladets ledarskribent Jonna Sima uppenbarligen inga betänkligheter inför att sparka nedåt och twittra ut att män är ”rädda, auktoritära, nationalistiska och losers i skolan”, och Liberala Studenter tycker det är för lätt för män – den underrepresenterade gruppen – att komma in på universitetet.”

Feminism gynnar kvinnor, inte jämställdhet

Vad skulle feministerna tycka om vi i stället enbart pojkanpassade skolan, och när de klagar över det säger vi bara att flickorna får skylla sig själva som inte lyckas anpassa sig… jag kallar sådant för att ha en riktigt dålig attityd.

”Mellan 2008 och 2017 var drygt 60 procent av de sökande till utbildningar på högskolenivå kvinnor. En snedrekrytering av andelen män och kvinnor till högre utbildning påverkar på sikt arbetsplatsers könsfördelning.”

Kvinnor tar över på statliga jobb

Utifall någon inte förstått vad en ojämlik flickanpassad grundskola och gymnasium på sikt leder och redan har lett till så får ni svaret här, för det leder till att färre pojkar än flickor läser vidare på Universitet, blir utslagna o.s.v.

Därför vi måste prioritera att åtgärda skolan så inte ännu en generation pojkar får sin framtid sabbad av den feministiska genuspedagogiken som bevisligen inte passar dem, och inte gör dem motiverade att sköta sitt skolarbete heller vilket de får lida för livet ut.

Detta är vad feministernas genuspedagogiska flickanpassning av skolan lett till

Detta är vad feministernas genuspedagogiska flickanpassning av skolan lett till, en flickanpassning som var helt onödig eftersom flickorna redan innan hade bättre studieresultat så det krävs p.g.a. vetenskapligt bevisade könsskillnader lite olika pedagogik och aktiviteter för pojkar respektive flickor.

Det hade nog räckt med att få flickor och pojkar att förstå att både pojkar och flickor kan välja vilket yrke de vill i livet och att pojkar och flickor är lika mycket värda även om de i genomsnitt är olika och att att man ska bete sig schysst mot varandra och kanske uppmuntra flickor att våga mer utan att för den skull trycka ner pojkar, förutom då möjligen när det gäller taltid i klassrummet.

Man skulle nästan kunna tro de på lång sikt är ute efter att skapa ett matriarkat som förtrycker män i enlighet med kulturmarxismens doktriner (den vill vända upp och ner på pyramiden så de upplevda förtryckarna blir de förtryckta) och inte sann jämställdhet.

Sen var det inte så att pojkar tilläts bete sig hur som helst i skolan förut heller och det var inte okej för pojkar att mobba tjejer heller, så de pojkar som var för oregerliga eller aggressiva togs det itu med och oftast hamnade dessa på samtal med rektorn och kuratorn där de blev uppläxade.

Innan modern barnpedagogik och barnuppfostran blev inne så kunde dessa mer oregerliga pojkar till och med bli örfilade, luggade eller åka på ett rapp med pekpinnen eller linjalen så de höll sig i skinnet. På den tiden var nog problemet med pojkar som tog för mycket plats i klassrummet inte lika stort eftersom barn fostrades till att bete sig respektfullt och det var en studieorienterad ämnespedagogik som gällde.

P.g.a att feministerna jobbat hårt för att flickanpassa grundskola och gymnasium missgynnar dessa numera pojkar stor vilket kommer inverka negativt på hela deras liv, och de fortsätter tyvärr påstå att det skulle bero på destruktiv maskulinitet och inte deras flickanpassning trots att fakta vid detta lag talar sitt tydliga språk.

Att deras slutsats sen är att pojkar lider av ”destruktiv maskulinitet” och behöver ännu mer kompensatorisk genuspedagogik som är det som orsakat skadan är närmast tragiskt för hur tror ni pojkar reagerar om de får höra att allt som är manligt är dåligt och allt som är kvinnligt är bra och att pojkar måste bli mer som flickor… det blir omedvetet en sorts mental motreaktion på det.

Detta tar jag upp för att det utgör diskriminering av pojkar och leder till ojämlikhet åt andra hållet, men även för att det påverkar Sveriges konkurrenskraft och möjligheter att förbli en av världens ledande industrinationer negativt.

Var och en måste måste bestämma sig för om det är okej för det kommer påverkar vår välfärd och barn och barnbarns framtid negativt på sikt, om det inte redan börjat göra det och fråga sig om inte skolan borde återgå till att fokusera på studieorienterad ämnespedagogik och att lära ut ämneskunskaper igen istället för att ägna sig åt politisk indoktrinering åt ena eller andra hållet.

Detta är även vad feministernas krav på att uppnå lika utfall via kvotering och positiv särbehandling lett till då det könsdiskriminerar de mest kvalificerade av majoritetskönet på en arbetsplats så mindre kompetenta blir anställda i stället, och det är ojämställdhet åt andra hållet som om den blir för spridd skadar hela samhället.

Sen har som sagt var lika utfall inget med jämställdhet att göra för det är lika spelregler och möjligheter där individernas egna fria val, lämplighet och talang avgör utfallet och varken kön eller könsfördelning har någon betydelse som är kärnan i jämställdhet.

Jämställd utbildning

”Det tredje jämställdhetspolitiska delmålet är jämställd utbildning. Kvinnor och män, flickor och pojkar ska ha samma möjligheter och villkor när det gäller utbildning, studieval och personlig utveckling.”

Delmål 3: Jämställd utbildning

Den som lever får se om detta mål tolkas och implementeras på rätt sätt i skolorna trots att det står lika möjligheter, för GU verkar ha misstolkat det som lika utfall vilket är motsatsen.

Lika möjligheter innebär inte mer kompensatorisk genuspedagogik för att försöka tvångsanpassa pojkar till flickors villkor eller vice versa, utan pedagogik som tar hänsyn till de verkliga skillnader som finns mellan könen när det gäller ämneslärande som är skolans primära uppgift, och i övrigt är könsneutral.

Lika möjligheter innebär inte heller kvotering till utbildningar eller tjänster, för kvotering utgör i sig könsdiskriminering av de som är mer kvalificerade.

I en liberal demokrati är inte heller skolans uppgift att fungera som ideologisk hjärntvättarapparat åt staten för sånt hör mer hemma i fascistiska och kommunistiska diktaturer.

Genusvetenskapen är en pseudovetenskap och ingen riktig vetenskap

”Genusvetenskap har ingenting av detta, utan bygger hela sin existens på ad hoc-postulat som varken kan falsifieras eller verifieras (ens i princip), och vars resultat inte har någon som helst prediktiv verkan. Man ställer upp ”idéer” kring kön som en ”social konstruktion”, men bortser då helt från den relativt hårda empiriska naturvetenskap som kallas biologi, som på ett enklare och klarare sätt härleder de skillnader vi ser mellan könen i olika tillämpningar. Genusvetenskap är i så måtto ingen vetenskap alls, utan en filosofi, ett ramverk i vilket man diskuterar abstrakta konsekvenser kring en rad påhittade och önskade premisser.”

Genus lika lite vetenskap som teologi

Genusvetenskapen som genuspedagogiken kommer från är inte ens en riktig vetenskap enligt många utan mer en filosofi där feministerna försöker hittar mer eller mindre ovetenskapliga förklaringar och bevis för att berättiga sin feministiska ideologi och de åtgärder de vill införa för att skapa sin feministiska utopi.

Att vi använder en pseudovetenskap i skolan och utsätter barnen för ett gigantiskt socialt experiment som vid detta lag bevisligen inte är så lyckat är väldigt oansvarigt.

Det finns säkert genusvetare som försöker vara så vetenskapliga som möjligt i sin forskning men många andra verkar mer intresserade av att hitta bevis för det de vill tro, och deras avhandlingar inom genusvetenskapen liknar då mer politisk propaganda än vetenskap.

Kompensatorisk genuspedagogik och radikalfeminism bryter ner pojkar

”The war between the sexes is still unsolved. Divorce rates speak their own sad truth. Violence between men and women still fills the newspapers and feminism has not been able to solve this problem. In my personal case, feminism itself, as it is expressed in ways your organization specifically espouses, in large part created the problems and not prevented them. And if feminism causes men to hate women by cursing the darkness and not lighting an effective candle, feminism needs to ask itself if it is aware enough of the human heart and its complexity to be able to solve the problems it describes.”

From the son of a feminist

Sen vill jag uppmärksamma er på en artikel jag hittade på webben där en då 45 årig man som vuxit upp med en mor som var en av Hollands mest kända feminister berättar om hur oerhört skadligt det var för honom att få höra sin mors radikalfeministiska åsikter och mansförakt varenda dag.

Den kompensatoriska genuspedagogiken som bedrivs i Svenska skolor i dag får liknade effekt även om den inte är fullt lika radikalfeministisk, men inte bara på enstaka pojkar utan alla även om de flesta pojkar inte blir lika skadade som Edgar utan mer reagerar genom att ta avstånd från skolan.

Hur verklighetsbaserad artikeln är vet jag inte men den belyser på ett utmärkt sätt den psykologiska effekten kompensatorisk genuspedagogik och radikalfeministiskt mansförakt kan få på pojkar.

De ni lärare i skolan och tjänstemän på skolverket borde börja fråga er är om ni verkligen löser några problem genom att bryta ner och alienera pojkar?

Alla föräldrar borde börja fråga sig om de verkligen vill att deras pojkar ska bli utsatta för en nedbrytande och orättvis kompensatorisk genuspedagogik baserad på radikalfeminist i skolan?

Svaret är givetvis nej och jag skulle vilja gå ännu längre än Edgar van de Giessen och påstå att feminismen inte bara misslyckats med att få slut på könskriget utan snarast har gjort allt 10 gånger värre, och i många fall till och med aktivt och medvetet skapat ett könskrig med mycket överdriven propaganda som demoniserar och svartmålar män för att få igenom sin ideologiska agenda.

Det är en sak att kämpa för rättvisa när det gäller saker som bevisligen är orättvisa, och en helt annan sak att hitta på och överdriva för att försöka tillskansa sig så stora fördelar som möjligt, vilket feminismen i hög grad gör numera.

Jag definierar rättvisa som lika spelregler precis som liberala feminister och inte som lika utfall vilket radikal och likhetsfeministerna gör, eftersom lika utfall i sig leder till könsdiskriminering och orättvisa åt andra hållet i stället.