Könet och könsfördelning har ingen betydelse för ledarskapet eller en organisations framgång

”Hyde (2005) visade i sin meta-analys att kvalitén på exekutivt ledarskap INTE förklaras av kön; oavsett om det handlade om låt-gå, transaktionellt eller transformativt ledarskap så var effektvärdet (betydelsen av kön) litet eller obetydligt. Det betyder att biologiska aspekter som ledares kön inte spelar någon betydande roll för hur framgångsrik en organisation blir. Detsamma gäller med största sannolikhet styrelsearbete.”

Spelar styrelsens könsfördelning någon roll för en organisations prestation?

Könsfördelningen bland chefer och styrelseledamöter saknar betydelse

Vi har i ett par decennier fått inbankat i oss att jämn könsfördelning särskilt på ledarskapspositioner är viktigt för att den kvinnliga aspekten hjälper till att göra en mansdominerad arbetsplats bättre och mer framgångsrik och vice versa, men forskningen visar att det inte alls är så.

Det finns med andra ord inga särskilda skäl till att ge det underrepresenterade könet en gräddfil till toppjobben och därmed diskriminera det andra könet i stället, utan det är kompetens och erfarenhet som ska avgöra och inte kön eller könsfördelning.

Dessutom har könsfördelningen i sig inget med jämställdhet att göra för jämställdhet handlar om att ge bägge könen samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter baserat på kompetens och intresse, så de kan välja det yrke och den karriär de själva vill och har kapacitet för och ingendera könet blir diskriminerat, och i Sverige ligger vi väldigt långt framme där.

Positiv särbehandling, kvotering, lika utfall och jämställdhet

Könsfördelningen inom ett yrke blir resultatet av folks egna val

”Alltså: om det råder jämställdhet – att kvinnor själva får välja: då är det inte så vanligt att de vill göra karriär inom STEM-yrken. Typ-kvinnor väljer yrken som går att kombinera med familj och vänner. Sannolikt spiller den beslutsprocessen över på strävan efter en styrelseroll. Oavsett bransch.”

Könsfördelningen blir alltså resultatet av folks egna val när de har friheten och möjligheten att välja det de vill, och i de flesta yrken kommer den aldrig bli 50/50 på grund av det.

Positiv särbehandling och kvotering leder därför bara till omvänd diskriminering åt andra hållet i stället utan att det ens finns giltiga skäl till det, så det handlar i praktiken bara om politisk ideologi och tyckande.

Det är kompetens och erfarenhet som bör avgöra och inte kön eller könsfördelning så blir ingen diskriminerad, och både män och kvinnor måste förtjäna sin framgång ärligt som individer, för det är rättvisast.

Chefsegenskaperna beror mest på ålder och inte kön

”Vilken slags chef du har eller är beror främst på chefens ålder. Om en chef är en man eller kvinna spelar mindre roll. Det visar ny forskning från Göteborgs universitet.”

Chefens ålder påverkar mer än kön

Ytterligare bevis för att feministernas krav på lika utfall och kvotering för att uppnå det är helt obefogad och bara är en fix idé de fått, och dessutom leder till diskriminering av majoritetskönet i stället.

Att professorn i fråga trots detta anser att det ska vara en balans mellan män och kvinnor känns lite väl tillrättalagt så det ska vara politiskt korrekt, och beror antagligen på funktionell dumhet.

50/50 fördelning i ledningen är nämligen bara befogat i de yrken där det jobbar lika många av bägge könen p.g.a individernas egna fria val och bägge könen i genomsnitt är lika kompetenta och erfarna, annars är det diskriminering det med.

Däremot har han helt rätt i att man bör sträva efter en lämplig åldersbalans, men kompetens och erfarenhet är fortfarande huvudkriteriet för din lämplighet att bli anställd eller befordrad och kön eller ålder av underordnad betydelse.

Feminismens krav på 50/50 könsfördelning är helt obefogade

”Kvotering till styrelser innebär att man byter lika möjlighet mot lika utfall. Bättre vore att förstå de underliggande orsakerna till den nuvarande könsobalansen i näringslivstoppen. En delförklaring kan vara att kvinnor i genomsnitt är mindre riskbenägna än män. Och innebär dagens skolväsende att man istället kommer att behöva kvotera in män om 30 år?”

Frihet, jämlikhet, systerskap

Masshysterin med krav på 50/50 könsfördelning har alltså inga berättigande skäl och diskriminerar bara det andra könet i stället.

Vi håller på med lyxåtgärder och omvänd diskriminering baserat på politiskt önsketänkande som slagit fel.

Samtidigt ignorerar man det riktigt stora diskrimineringsproblemet i vårt samhälle som är åldersdiskriminering, för den sortens diskriminering kan göra folk långtidsarbetslösa och förstöra år eller till och med decennier av folks liv.

Åldersdiskriminering är vår tids största diskriminerings problem

Definitionen av jämställdhet är inte lika utfall utan lika spelregler

”De båda könen ska ha samma värde, rättigheter och skyldigheter. Detta är definitionen på jämställdhet. Jämställdhet definieras inte som 50/50-fördelning mellan könen i samhällets alla skrymslen och vrår. En sådan kan aldrig uppnås och är heller inte eftersträvansvärd.”

Programförklaring för jämställdismen

Jämställdismen har den klassiska definitionen av jämställdhet som är lika möjligheter, rättigheter och skyldigheter eller enklare uttryckt lika spelregler för bägge könet, för då blir ingendera könet diskriminerat och alla får förtjäna sin framgång ärligt på egna meriter.

Kvotering och positiv särbehandlingen däremot leder till att majoritetskönet diskrimineras och könsdiskriminering är per definition inte jämställt.

Dessutom är kvotering i syfte att uppnå jämn könsfördelning olagligt just därför att det i sig utgör diskriminering.

Ytterligare läsning på min blogg

Åldersdiskriminering är vår tids största diskriminerings problem

Verklig ekonomisk skada som diskriminering kan orsaka

Positivt särbehandling, kvotering, lika utfall och jämställdhet