Vad krävs verkligen för att bli förlåten enligt kristendomen?

I mitt brev till er skrev jag att ni inte ska umgås med sexuellt omoraliska människor. Jag menade inte alla omoraliska här i världen, inte alla giriga och utsugare och avgudadyrkare. Annars hade ni behövt lämna världen! Men nu skriver jag till er att ni inte ska umgås med den som KALLAR SIG BRODER och är sexuellt omoralisk, girig, avgudadyrkare, förtalare, drinkare eller UTSUGARE. Med en sådan ska ni inte ens äta. (1 Kor.5:9-11).

Eftersom det verkar finnas en del präster och diakoner som beter sig ohederligt och omoraliskt lite då och då och ofta slipper lindrigt undan så fick det mig att fundera på om det är detta med förlåtelse som är orsaken.

Sen blev jag även fundersam över om det kan vara så att det tas alldeles för lättvindigt på vad som krävs för att bli förlåten inom svenska kyrkan för att de är lite för bekväma och vill tro det som blir lättast för dem.

Efter lite efterforskning på nätet där de flesta webbsidor körde med samma gamla floskel om att man måste förlåta den som ber om förlåt utan att ge nån djupare förklaring till det hittade jag några sidor där de gjort en genomtänkt analys av det Bibeln säger om förlåtelse och dess praktiska konsekvenser.

Ett annat sätt att se på förlåtelse

Är förlåtelsen möjlig – och tillräcklig?

SANN OMVÄNDELSE!

De bekräftade mina misstankar om att många kristna tar alldeles för lätt på vad som krävs för att bli förlåten och att alldeles för många syndare inom Svenska kyrkan slipper alldeles för lindrigt undan på grund av det.

Förlåtelse gäller dessutom bara tills nästa gång och behöver bara ges om syndaren ärligt och uppriktigt ångrar sig, bekänner och omvänder sig, och desto större synd, desto mer krävs av syndaren.

Sen ingår det i konceptet att ärligt och uppriktigt ångra sig och bli omvänd att vilja göra rätt för sig och reparera den skada man orsakat, så det är inte så enkelt som att en bekännelse räcker alla gånger, utom kanske för mindre saker.

Bibeln ställer extra höga krav på präster och diakoner

Den som önskar bli församlingsledare eftersträvar ett viktigt arbete. 2 Därför måste församlingsledaren vara höjd över allt klander, gift bara en gång, nykter, behärskad, anständig, gästfri och en god lärare. 3 Han får inte missbruka vin och inte vara hårdhänt utan skall vara försynt och fridsam och fri från penningbegär. 4 Han skall kunna styra sitt hus och få sina barn att underordna sig, allt i värdiga former. 5 För hur skall någon som inte kan styra sitt eget hus kunna ta hand om Guds församling? 6 Han får inte vara nyomvänd, så att han blir högmodig och faller under djävulens dom. 7 Dessutom måste han ha gott rykte bland utomstående, så att han inte blir förhånad och går i djävulens fälla.

8 På samma sätt skall medhjälparna vara värdiga och uppriktiga. De får inte vara begivna på vin eller lystna på pengar. 9 De skall förena trons hemlighet med ett rent uppsåt. 10 Men först skall också de prövas, sedan får de bli medhjälpare om det inte finns något att anföra mot dem. 11 Är de kvinnor skall de på samma sätt uppträda värdigt, inte förtala någon utan vara nyktra och pålitliga i allt. 12 En medhjälpare får inte vara gift mer än en gång och skall kunna styra sina barn och sitt hus. 13 De som sköter sin tjänst väl får en god ställning och kan visa stor frimodighet i sin tro på Kristus Jesus.

Församlingsledaren och hans medhjälpare

Sen är det så att det ställs extra höga moraliska krav på just präster och diakoner och jag utgår ifrån att varenda präst och diakon vet det?

Mer ingående förklaring av kvalifikationerna för församlingstjänarna och församlingsledarna

Då framstår det som mycket märkligt att de ens vill slippa lindrigt undan för då begår de en ny grov synd ovanpå sin ursprungliga och ligger dubbelt så risigt till i Guds ögon, och borde kanske inte få fortsätta vara präster och diakoner för då är de inte oklanderliga längre.

Biskopar, präster och diakoner betraktas med rätta som kyrkans särskilda representanter och har att besinna det ansvar som följer därmed. De är kallade inte endast att bära utan även att själva vara vittnesbörd om kärlekens, försoningens och hoppets evangelium. För dem gäller det att inte stå i vägen för Kristi evangelium och genom sin egen praktiska livstolkning hindra människor från att komma till tro och mogna i tron. Orden, handlingarna och livshållningen skall tala samma språk. Deras privatliv är endast i begränsad mening ett privat liv. Det får inte kompromettera kyrkans anseende och trovärdighet. Det gäller i förhållande till såväl skrivna som oskrivna lagar. Biskopar, präster och diakoner skall – som det heter i vigningsordningen – i allt ”sträva efter att låta tro, lära och liv bli ett”. Av dem förväntas en livshållning som är ämbetet värdig. Deras liv skall bekräfta munnens bekännelse. När de själva misslyckas skall de kunna visa att kyrkan erbjuder en väg till upprättelse och ny början genom bekännelse och förlåtelse.

Biskopsbrev – Biskop, präst och diakon i Svenska Kyrkan, Krav och förväntan

Av någon orsak så har Svenska kyrkan tagit bort ovanstående biskopsbrev från sin webb så vill man ha ut det måste man begära det från deras arkiv numera.

De verkar bara tillhandahålla ett lite mer allmänt hållet, luddigt och långrandigt dokument om att vara kallad till präst eller diakon som inte alls ger så här tydliga direktiv, och man kan undra varför?

Har Svenska kyrkan tagits över av mörkrets krafter… eller på vanlig svenska mindre hederliga och skenheliga kristna som inte gillar tydliga direktiv då det ger för litet spelrum för fuffens?

Nu krävs tydligt besked om vad Svenska kyrkan tror

Jag tror kyrkan gör sig själv en otjänst genom att låta folk slippa för lindrigt undan för då tillåts omoralen sprida sig i deras led och de förstör sin egen trovärdighet och grundval, så de som är kristna på riktigt söker sig någon annanstans och syndarna de vill omvända helt tappar tron på dem, och det finns även något som kallas oförlåtlig synd.

Präster och diakoner får inte utnyttja rättsväsendets naivitet för att slippa lindring undan

Samma gäller rättsväsendet, om de låter präster och diakoner slippa lindrigt undan eller helt okritiskt tror på deras utsagor så till den grad att de ignorerar allt som talar emot dem, så bidrar de till att skapa en grogrund för korrumperat beteende som underminerar förtroendet för rättssäkerheten i detta land.

Dessutom finns det rätt många kopplingar mellan rättsväsendet och svenska kyrkan då många präster och diakoner jobbar med själavård på häkten och fängelser.

Sen är svenska kyrkan politiskt styrd och nämndemännen är politiskt tillsatta så det kan finnas många olämpliga förhållanden mellan kyrkan och rättsväsendet i rättegångar där präster och diakoner är inblandade.

Detta gör att man starkt kan ifrågasätta om vårt rättsväsende klarar av att bete sig objektivt och opartiskt när en präst eller diakon är antingen målsägande eller anklagad?

Man kan även starkt ifrågasätta de präster och diakoner som i såna fall utnyttjar rättsväsendets partiskhet för att slippa lindrigt undan och kanske ljuger för att rädda sig själva eller en familjemedlem.

Det räcker oftast inte med att bikta sig eller be gud om förlåtelse i tysthet

Den första länken nedan om hur bikt i svenska kyrkan går till tycker jag är ett klockrent exempel på det självbedrägeri många kristna samfund ägnar sig åt, och gör att de kanske tror de kan komma undan med vad som helst utan att behöva stå för det de gjort.

Den andra länken går till en artikel i kyrkans tidning där Bo Branders rekyl tydligt poängterar att det även krävs gottgörelse, så alla i svenska kyrkan verkar inte ägna sig åt självbedrägeri, men vissa… T.e.x de som syndat och försöker slippa lindrigt undan.

Tror någon på fullt allvar att det verkligen räcker med att bara erkänna sina synder inför Gud för att det ska räknas som att ni ärligt och uppriktigt har ångrat er och blivit omvända, utan att även vara villiga att göra allt som går för att reparera skadan ni ställt till med för dem ni syndat mot (även om det skulle innebära att ni hamnar i fängelse eller blir ruinerade), så lurar ni nog bara er själva.

Bikt i Svenska kyrkan

Slå vakt om tystnadsplikten

Kristna måste stå för de de gjort och så långt som möjligt kompensera dem de skadat

Är inte Jehovan själv och Jehovanerna och andra protestantiska samfund är kanske inte alltid överens men när det gäller just vad som krävs av en kristen för att denne ska kunna bli förlåten av Gud och den denne syndat mot har de en väldigt genomtänkt syn till skillnad från många andra samfund som ofta tror det bara räcker med de 3 första punkterna.

Gör vad du kan för att reparera skadan eller rätta till det du ställt till med. (Matteus 5:23, 24; 2 Korinthierna 7:11) Be om ursäkt till dem som påverkats av det du gjort eller inte gjort, och kompensera för det så långt det är möjligt. (Lukas 19:7–10)

Särskilt punkt 5 är intressant för kristna är även tvugna att så långt det är möjligt reparera och ställa tillrätta den skada de ställt till med vilket många kristna blundar för, antagligen för att de är lata, fega och bekväma, eller kanske skenheliga och falska kristna.

Alla punkterna krävs alltså för att det ska räknas som ärlig och uppriktig ånger och omvändelse och måste uppfyllas innan den som syndat kan förvänta sig att bli förlåten av Gud för det den gjort.

Kommer Gud att förlåta mig?

Kristna måste även betala sin monetära skulder så långt det är möjligt

8 Men Sackaios ställde sig upp och sade till Herren: ”Hälften av vad jag äger, herre, skall jag ge åt de fattiga. Och har jag pressat ut pengar av någon skall jag betala igen det fyrdubbelt.”

Tullindrivaren Sackaios betalar tillbaka fyrdubbelt

En monetär skuld kan uppstå på många olika sätt, och ofta som bieffekt av annat man gjort.

Ni kan ha stulit, förskingrat eller lurat något i affärer och orsakat direkt ekonomisk skada.

Kristna får inte fara med osanning om andra på ett sätt som skadar dem

2487 Varje fel som begås när det gäller rättvisa och sanning ger upphov till plikt till gottgörelse, även om felets upphovsman har fått förlåtelse. När det är omöjligt att offentligt gottgöra ett fel, måste det ske i hemlighet. Om den som har lidit skada inte direkt kan ersättas för denna skada, måste man ge honom en moralisk ersättning, i kärlekens namn. Denna plikt till gottgörelse har lika väl att göra med de fel som har begåtts när det gäller en annan människas goda namn och rykte. Denna gottgörelse, av moralisk och ibland materiell art, bör beräknas efter storleken i den skada som den har givit upphov till. Den är en samvetsplikt. [1459; 2412]

Ni kan också indirekt ha skadat någon ekonomiskt genom att förtalat någon för att få ett jobb eller en befordran på dennes bekostnad, eller på annat sätt skadat någon så denne inte kan försörja sig o.s.v.

Vissa av dessa saker är brottsliga och andra inte men ni har oavsett även en monetär skuld till personen ifråga, som denne dessutom kan tillgodoräkna sig både sveda och värk, och ränta på.

III. Kränkningar av sanningen

Vissa saker skiljer mellan katoliker och protestanter men mycket i deras katekes är tillämpligt för protestanter med även om inte allt är det, då det primärt baseras på tolkningar av bibeln som t.ex ovan citat.

Sen finns nog en och annan konstighet i den med där de kanske inte tänk helt rätt, men Bibeln är omfattande och det är ibland många olika saker som ska vägas mot varandra för olika situationer.

Deras katekes är däremot inte Bibeln utan mer en sorts guide där de försökt tolka den som en vägledning för vanligt folk, förutom då deras traditioner och ritualer som definierar katolicismen i sig.

Sen skiljer sig såna saker som traditionen, kyrkans auktoritet, att påven skulle vara Kristi ställföreträdare och andra mer praktiska saker som är vattendelaren.

Utöver det hävdar vissa protestantiska samfund att det räcker med tro allena medans katolikerna hävdar att det krävs både tro och goda gärningar.

Läser man bibeln ordentligt som de jag baserat min undersökning på gjort så har nog katolikerna rätt på den punkten, för det krävs båda för att det ska räknas som ärlig och uppriktig ånger och omvändelse och få Guds förlåtelse.

Jag tror många protestanter är lite för fega, lata och bekväma för att vilja acceptera det.

Kristna har rätt att kräva att andra står för det de gjort och kompenserar dem för den skada de orsakat

Ta er i akt! Om din broder gör orätt, så tillrättavisa honom, och om han ångrar sig, så förlåt honom. (Luk 17:3)

Det är till och med så att inte ens vi människor ovillkorligen behöver förlåta andra för synder begågna mot oss, utan även den förlåtelsen är villkorad och kräver att syndaren ställs till svars och ärligt och uppriktigt ångrar sig och omvänder sig enligt de 7 punkterna som räknats upp ovan.

Dessutom ska man inte för att vara ”snäll” låta synder passera ostraffat heller, och det handlar inte om hat eller hämnd utan om rättfärdighet.

Understanding forgivness

För att bli förlåten av gud måste kristna uppfylla alla 7 punkterna

Steg du måste ta för att få Guds förlåtelse

1. Inse att det är Guds normer du brutit mot. Även om det du gjort kan ha sårat andra, måste du först och främst erkänna att du gjort fel mot Gud. (Psalm 51:1, 4; Apostlagärningarna 24:16)

2. Be till Gud och bekänn vad du gjort. (Psalm 32:5; 1 Johannes 1:9)

3. Var uppriktigt ledsen över din synd. ”Bedrövelse på ett sätt som Gud vill” gör att man ångrar sig och ändrar inställning. (2 Korinthierna 7:10) Det innebär också att man ångrar saker man gjort som ledde fram till synden. (Matteus 5:27, 28)

4. ”Vänd om”, det vill säga ändra ditt handlingssätt. (Apostlagärningarna 3:19) Det kan innebära att man undviker att upprepa något fel som man gjort en eller flera gånger. Men det kan också innebära att man måste ändra hela sitt tänkesätt och sin livsstil. (Efesierna 4:23, 24)

5. Gör vad du kan för att reparera skadan eller rätta till det du ställt till med. (Matteus 5:23, 24; 2 Korinthierna 7:11) Be om ursäkt till dem som påverkats av det du gjort eller inte gjort, och kompensera för det så långt det är möjligt. (Lukas 19:7–10)

6. Be till Gud att han ska förlåta dig med hjälp av Jesus lösenoffer. (Efesierna 1:7) För att dina böner ska bli hörda måste du själv förlåta dem som syndat mot dig. (Matteus 6:14, 15)

7. Om du begått en allvarlig synd behöver du prata med någon som kan ge andlig hjälp och som kan be för dig. (Jakob 5:14–16)

Sen kan man summera det med att det är frågan om två olika sorters förlåtelse för även om den ni åsamkat skada förlåter er utan att ha blivit kompenserad, så måste ni fortfarande uppfylla de 7 kraven jehovanerna listar för kunna få Guds förlåtelse.

Som mina efterforskningar visat så stämmer Bibeln syn rätt bra överens med ska vi kalla det allmängiltig moral som till och med ateister har om vi eliminerar Gud ur ekvationen.

Att vissa präster och diakoner försöker slippa lindrigt undan har de alltså inget stöd för vare sig i Bibeln eller hos allmänheten, så det kanske borde byta yrke om de vill hålla på med fuffens…

I vilket fall så kan man kräva att folk lever som de lär, och har man valt att bli präst eller diakon får man se till att leva upp till det också.