Vad krävs verkligen för att bli förlåten enligt kristendomen?

what-if-i-told-you-a-persons-actions-will-tell-you-everything-you-need-to-know

Eftersom det verkar finnas en del präster och diakoner som beter sig ohederligt och omoraliskt lite då och då och ofta slipper lindrigt undan så fick det mig att fundera på om det är detta med förlåtelse som är orsaken.

Sen blev jag även fundersam över om det kan vara så att det tas alldeles för lättvindigt på vad som krävs för att bli förlåten inom kyrkan för att de är lite för bekväma och vill tro det som blir lättast för dem.

Efter lite efterforskning på nätet där de flesta webbsidor körde med samma gamla floskel om att man måste förlåta den som ber om förlåt utan att ge nån djupare förklaring till det hittade jag två sidor där de gjort en genomtänkt analys av det Bibeln säger om förlåtelse.

Den bekräftade mina misstankar om att många kristna tar alldeles för lätt på vad som krävs för att bli förlåten och att alldeles för många syndare inom Svenska kyrkan slipper alldeles för lindrigt undan på grund av det.

Förlåtelse gäller dessutom bara tills nästa gång och behöver bara ges om syndaren ärligt och uppriktigt ångrar sig och bekänner, och för varje gång det upprepas krävs mer av syndaren än förra gången.

Sen ingår det i konceptet att ärligt och uppriktigt ångra sig att vilja göra rätt för sig och reparera den skada man orsakat, så det är inte så enkelt som att en bekännelse räcker alla gånger, utom för mindre saker enligt dem som lusläst Bibeln som prästerna i nedan artiklar.

Sen är det uppenbart så att det ställs extra höga moraliska krav på just präster och diakoner och jag utgår ifrån att varenda präst och diakon vet det?

Då framstår det som mycket märkligt att de ens vill slippa lindrigt undan för då begår de antagligen en ny grov synd ovanpå sin ursprungliga och ligger dubbelt så risigt till i Guds ögon och borde kanske inte få fortsätta vara det.

Jag tror kyrkan gör sig själv en otjänst genom att låta folk slippa för lindrigt undan för då tillåts omoralen sprida sig i deras led och de förstör sin egen trovärdighet och grundval, så de som är kristna på riktigt söker sig någon annanstans och syndarna de vill omvända helt tappar tron på dem.

Samma gäller rättsväsendet, om de låter präster och diakoner slippa lindrigt undan eller helt okritiskt tror på deras utsagor så till den grad att de ignorerar allt som talar emot dem, så bidrar de till att skapa en grogrund för korrumperat beteende som underminerar förtroendet för rättssäkerheten i detta land.

Dessutom finns det rätt många kopplingar mellan rättsväsendet och svenska kyrkan då många präster och diakoner jobbar med själavård på häkten och fängelser, och sen är svenska kyrkan politiskt styrd och nämndemännen är politiskt tillsatta.

Detta gör att man starkt kan ifrågasätta om vårt rättsväsende klarar av att bete sig objektivt och opartiskt när en präst eller diakon är antingen målsägande eller anklagad?

Man kan även starkt ifrågasätta de präster och diakoner som i såna fall utnyttjar rättsväsendets partiskhet för att slippa lindrigt undan, eller värre får någon oskyldigt dömd för att rädda sig själva eller en familjemedlem.

Ett annat sätt att se på förlåtelse

Är förlåtelsen möjlig – och tillräcklig?

Det ställs höga moraliska krav på präster och diakoner