Tror många av poliserna, åklagarna och domarna att de står över lagen och har rätt att bryta mot den själva?

”Mord. Justitiemord. Personer som felaktigt dömts till mycket långa fängelsestraff. Olaglig brottsprovokation. Förödande brister i hantering av vapen och narkotika hos polisen. Informatörer/infiltratörer som i vardagsspråk kallas tjallare eller golare och används av polisen går sina egna ärenden, begår brott och tjänar stora summor pengar men undgår åtal.”

När jag spekulerade i om mörkandet av sexbrott inom polisen bara var toppen på ett isberg slog jag visst huvudet på spiken och man skulle kunna tro artikeln är hämtad ur en dålig kriminalroman men tyvärr inte, och det är dessutom under sent 2000-tal det skett så bara 10 år sedan.

Det finns mer sentida exempel på rättsröta och justitiemord med, men denna historia är nog en av de mest belysande på vad som faktiskt kan hända när polisen struntar i om oskyldiga kommer till skada och anser sig stå över lagen själva.

Jag tror vi ska börja bli seriöst oroliga över rättsäkerheten i detta land om det som står i denna artikel stämmer för då verkar många poliser, åklagare och domare anse att de står över lagen, och hur många sådana här mindre uppseendeväckande fall går oupptäckta?

I jämförelse med detta är mörkande av sexbrott eller extra mild och överseende behandling av kyrkofolk eller poliser som beter sig lite ”lagom” ohederligt bara för att de är så ”goda” nog inte så märkvärdigt, och kanske till och med sker slentrianmåssigt… om nu sånt förekommer förstås?

Men låt oss hypotetiskt säga att en oskyldig blir dömd för ett brott p.g.a lite mer lagom rättsröta som en präst, diakon eller polis som begår mened för att skydda en familjemedlem som begått ett brott, och rättsväsendet okritiskt väljer att tro på denne trots tillräckligt starka tecken på att denne ljuger för att skapa rimliga tvivel så offret får sitt liv förstört i stället.

Det är lika illa det och i just sådana fall finns inte ens något ”högre” syfte att försöka berättiga det med utan är enbart fråga om korruption, men det faktum att dem de då skyddar är så ”goda” kanske skulle räcka som ”högre” syfte… så det hade varit samma mentalitet som styr.

På mindre orter där många ofta känner eller är bekanta med varandra inom både rättsväsendet och kyrkan då det är många präster och diakoner som jobbar med själavård på häkten och fängelser finns nog en reell risk för den typen av medveten eller omedveten partiskhet även då.

Hur ska man i såna fall säkerställa rättssäkerheten i dessa fall?

Döms oskyldiga för att dölja polisens brister?