Skillnaden mellan en rättshaverist och en rättskämpe med stort moraliskt rättspatos

Rättshaverist:

  • Personen ser sig själv som ett offer som har råkat i klorna på en maktmissbrukande myndighet.
  • Han tycks inte se sin egen del i det som har hänt.
  • Han har valt att slå tillbaka i skrift och ta hjälp av media för att framföra sina åsikter.

Vs. Rättskämpe:

  • Personen är ett offer som har råkat i klorna på en maktmissbrukande myndighet.
  • Han har ingen eller väldigt liten skuld i det som har hänt.
  • Han kan ha valt att slå tillbaka i skrift och ta hjälp av media för att framföra sina åsikter om inget annat hjälper, som Kaj Linna gjorde.

De som jobbar inom rättsväsendet kanske tycker jag sprider polishat och rättsförakt via vissa av mina artiklar och är nån sorts rättshaverist, men jag redovisar bara de faktiska omständigheterna jag hittat kring hur illa ställt det i för hög grad är inom delar av rättsväsendet, för det förstör faktiskt oskyldiga människors liv och är direkt skadligt för samhället.

När det gäller rättshaverister är ”inte den moraliska rätten eller nöden på sin sida” nyckelorden för det är själva kärnan i att vara en rättshaverist.

Övriga kännetecken en rättshaverist uppvisar kan i varierande grad även uppvisas av rättskämpar då dessa ofta måste jobba väldigt hårt för att övervinna korruption och andra skurkaktigheter, för att få tillbaka sitt liv eller hjälpa någon annan få tillbaka det.

Att bara se till det ytliga beteendet utan att undersöka personens moraliska motiv och bevekelsegrund räcker inte, men å andra sidan är de skyldiga till felbehandlingen och skadan oftast inte intresserade av det heller utan vill bara svartmåla och misskreditera sitt offer så ingen ska tro denne, och det är en typisk taktik personer med psykopatiska drag använder sig av.

”Hur vet man då att det är en person med ett rättshaveristiskt beteende och inte en person som verkligen är offer för en oförrätt som man har att göra med?”

”Enligt Jakob Carlander kan det vara samma person, man vet sällan på förhand. Beteendet kan variera i grad och styrka, men när någon uppvisar en oförmåga att släppa och gå vidare kan det vara läge att hissa varningsflagg. I förlängningen kan ett rättshaveristiskt beteende orsaka mycket lidande hos personen själv”

Argumentera aldrig med en rättshaverist

Jag har även märkt att lagens tjänare ofta kallar personer med ett starkt moraliskt rättspatos för rättshaverister även när dessa gör det av nöd och har den moraliska rätten på sin sida precis som i citatet ovan, och Kaj Linna blev nog också kallad rättshaverist innan han blev frikänd.

Sådant är bara är oförskämt och tyder på en hög grad av samvetslöshet eller nonchalans hos rättsväsendet och dess psykologer, särskilt när den drabbade kämpar mot korruptionen inom rättsväsendet självt, har den moraliska rätten på sin sida och dessutom åsamkats stor skada p.g.a. felbehandling så denne är nödgad att göra det som i fallet Kaj Linna.

Likheten mellan en rättshaverist och en rättskämpe kan vara stora på ett ytligt plan, men medans rättshaveristen inte har den moraliska rätten på sin sida och agerar antingen av tvångsmässighet eller på pin kiv, så agerar rättskämpen oftast av nöd för att denne genom felbehandling eller andra skurkaktigheter blivit allvarligt skadad och dessutom har den moraliska rätten på sin sida, eller för att någon annan blivit det.

”Det finns även en egen kategori av personer som på ett normalt sätt driver en fråga som han eller hon inte har fått gehör för. Där kan vi alla hamna då och då, och det kan till och med vara sunt.”

Så hanterar du rättshaveristen på jobbet

Vad som är ett normalt sätt beror även på hur stor skada rättskämpen orsakats och hur samvetslöst de skyldiga beter sig, för desto större skada och desto större samvetslöshet de skyldiga uppvisar desto hårdare måste rättskämpen jobba för att t.ex. få rättvisa för ett förstört liv som Kaj Linna, för annars hade han fått leva resten av sitt liv stämplad som mördare.

I andra fall kan det handla om personer som blivit ruinerade p.g.a felbehandling eller bedrägeri, eller så grovt förtalade att de blivit utmålande som galna psykfall, som förstört allt för dem och gjort deras liv till rena misären.

Ibland är rättskämpen tvungen att slåss till sista blodsdroppen och kan ytligt sett framstå som en rättshaverist, men en rättskämpe är mer som en klassisk hjälte som vågar ta fajten mot ondska och djupa orättvisor.

Även om chansen till återupprättelse är liten och skadan inte mer än delvis går att reparera så kommer majoriteten av dem som blivit allvarligt skadade p.g.a. andras ohederliga beteende och samvetslöshet precis som Kaj Linna tycka att den rättvisa som är teoretiskt möjlig att få, är bättre att kämpa för än att bara lägga sig ner och dö och låta de skyldiga slippa ostraffat undan, vilket då faktiskt kan räknas som ett normalt sätt baserat på de extrema omständigheterna som de skyldiga skapat genom sin samvetslöshet.

Intensiteten kan därför bli lika hög som en rättshaverist p.g.a. att rättskämpen tvingas till det av nöd och de skyldigas samvetslöshet, men det verkar både Polistidningens och Chefstidningens artiklar missa…

Fast de ser det ur sitt eget perspektiv och vill nog helst slippa påstridiga personer överhuvudtaget även när dessa har rätten på sin sida och gör det av nöd.

Sen finns även rättskämpar som enbart har det moraliska perspektivet som drivkraft och t.ex. anser att det inte är mer än rätt att folk tvingas stå för det de gjort och får sitt straff om de gjort sig skyldiga till nog allvarliga saker.

Många som väljer att bli poliser (utom de korrumperade som mer ser det som en bra täckmantel) har nog det som drivkraft och kan lägga ner år på att spåra upp och få fast folk som begår allvarliga brott.

Att myndigheterna ofta kallar privatpersoner som gör samma sak för att få rättvisa för egen eller andras del för rättshaverister när det är de själva som gjort fel mot dem, är enbart löjligt och väldigt skamlöst.

Det är med andra ord två helt olika bevekelsegrunder och motiv som styr rättshaverister vs. rättskämpar.

Att kalla en rättskämpe för rättshaverist är ignorant, oförskämt och till och med samvetslöst på en psykopatisk nivå om man är en av dem som bidragit till att orsaka denne väldigt stor skada via felbehandling och ohederligt beteende.

”Rättshaveristen gör saker på pin kiv eller av inre tvång, medans rättskämpen oftast gör det av nöd och dessutom har den moraliska rätten på sin sida!

”Hur stor skadan och nöden är kommer avgöra hur stor rättskämpens intensitet är!”

Observera också att råden de ger er för hur ni ska hantera en rättshaverist kan få precis motsatt effekt om ni i stället har att göra med en rättskämpe som orsakats väldigt stor skada, för då kommer denne bara bli ännu mer förbannad av er nonchalans som från dennes sida kommer framstå som fullständig samvetslöshet.

Det är med andra ord viktigt att ni drar rätt slutsatser angående den påstridige personen ni har att göra med, så ni inte vidtar fel åtgärder och gör allt ännu värre av ren ignorans.

”Maktmissbruk är en beteckning på användandet av sin ställning eller makt till sin egen eller den egna gruppens fördel.”

”Korruption är enligt Världsbankens arbetsdefinition missbruk av offentlig makt för privat vinning. Det är ett slags politisk brottslighet, och när den förekommer på statlig nivå och organiserat, statsorganiserad brottslighet, som typiskt förknippas med, men inte är begränsat till, mutor, utpressning och politiska konspirationer med vilka gärningsmannen, som har offentlig makt, bedrar allmänheten.”

”Rättsröta är ett begrepp som myntades 1950 och snabbt vann stor spridning i den svenska pressdebatten där rättsskandaler, korruption och maktmissbruk på hög nivå i samhället kritiserades.”

”Justitiemord är en term som idag vanligen används för att beteckna en situation då en person oskyldigt dömts för ett allvarligt brott. ”

”En annan, dock ovanligare, definition är att det är en situation där ett korrupt eller korrumperat rättsväsen dömer och straffar en oskyldig fiende för att försöka oskadliggöra denne.”

Nedan kategorier är de vanligaste orättvisorna en rättskämpe kämpar emot och alla är rätt viktiga att hålla i schack för ett demokratiskt rättssamhälle, och rättskämpar är faktiskt en sorts garant för att de korrumperade inte ska kunna ta över helt.

Tyvärr finns alldeles för många i de flesta samhällen som ägnar sig åt en eller flera av dessa försyndelser, och i Sverige är vi dessutom rätt bra på dölja dessa saker vilket gör det ännu farligare.

Maktmissbruk

Korruption

Rättsröta

Justitiemord

Sen tillkommer saker privatpersoner ofta gör sig skyldiga till som grovt bedrägeri, grovt förtal o.s.v om detta orsakat väldigt stor skada för offret och förövarna betett sig för samvetslöst.