Skillnaden mellan en rättshaverist och en rättskämpe med stort moraliskt rättspatos

Rättshaverist:

• Personen ser sig själv som ett offer som har råkat i klorna på en maktmissbrukande myndighet.
• Han tycks inte se sin egen del i det som har hänt.
• Han har valt att slå tillbaka i skrift och ta hjälp av media för att framföra sina åsikter.

Vs. Rättskämpe:

• Personen är ett offer som har råkat i klorna på en maktmissbrukande myndighet.
• Han har ingen eller väldigt liten skuld i det som har hänt.
• Han kan ha valt att slå tillbaka i skrift och ta hjälp av media för att framföra sina åsikter om inget annat hjälper, som Kaj Linna gjorde.

Vill ta upp detta med rättshaveristiskt beteende för många verkar ha en rätt konstig, ytlig och partisk uppfattning om vad det är.

I korthet kan man säga att en rättshaverist inte har rätten på sin sida och oftast bråkar om skitsaker på ett närmast tvångsmässigt sätt.

En rättskämpe däremot bråkar om stora och ibland livsavgörande saker där denna har den moraliska och oftast även den juridiska rätten på sin sida.

De som jobbar inom rättsväsendet kanske tycker jag sprider polishat och rättsförakt via vissa av mina artiklar och är nån sorts rättshaverist, men jag redovisar bara de faktiska omständigheterna jag hittat kring hur illa ställt det i för hög grad är inom delar av rättsväsendet, för det förstör faktiskt oskyldiga människors liv och är direkt skadligt för samhället.

När det gäller rättshaverister är ”inte den moraliska rätten eller nöden på sin sida” nyckelorden för det är själva kärnan i att vara en rättshaverist.

Övriga kännetecken en rättshaverist uppvisar kan i varierande grad även uppvisas av rättskämpar då dessa ofta måste jobba väldigt hårt för att övervinna korruption och andra skurkaktigheter, för att få tillbaka sitt liv eller hjälpa någon annan få tillbaka det.

Att bara se till det ytliga beteendet utan att undersöka personens moraliska motiv och bevekelsegrund räcker inte, men å andra sidan är de skyldiga till felbehandlingen och skadan oftast inte intresserade av det heller utan vill bara svartmåla och misskreditera sitt offer så ingen ska tro denne, och det är en typisk taktik personer med psykopatiska drag använder sig av.

”Hur vet man då att det är en person med ett rättshaveristiskt beteende och inte en person som verkligen är offer för en oförrätt som man har att göra med?”

”Enligt Jakob Carlander kan det vara samma person, man vet sällan på förhand. Beteendet kan variera i grad och styrka, men när någon uppvisar en oförmåga att släppa och gå vidare kan det vara läge att hissa varningsflagg. I förlängningen kan ett rättshaveristiskt beteende orsaka mycket lidande hos personen själv”

Argumentera aldrig med en rättshaverist

Jag har även märkt att lagens tjänare ofta kallar personer med ett starkt moraliskt rättspatos för rättshaverister även när dessa gör det av nöd och har den moraliska rätten på sin sida precis som i citatet ovan, och Kaj Linna blev nog också kallad rättshaverist innan han blev frikänd.

Sådant är bara är oförskämt och tyder på en hög grad av samvetslöshet eller nonchalans hos rättsväsendet och dess psykologer, särskilt när den drabbade kämpar mot korruptionen inom rättsväsendet självt, har den moraliska rätten på sin sida och dessutom åsamkats stor skada p.g.a. felbehandling så denne är nödgad att göra det som i fallet Kaj Linna.

Likheten mellan en rättshaverist och en rättskämpe kan vara stora på ett ytligt plan, men medans rättshaveristen inte har den moraliska rätten på sin sida och agerar antingen av tvångsmässighet eller på pin kiv, så agerar rättskämpen oftast av nöd för att denne genom felbehandling eller andra skurkaktigheter blivit allvarligt skadad och dessutom har den moraliska rätten på sin sida, eller för att någon annan blivit det.

Jag tycker även polisens artikel om rättshaverister är lite konstig och närmast enkelspårigt skriven vilket redan första meningen visar på där de anser att folk som vill spela in samtal är potentiella rättshaverister.

Om ni t.ex. blir inblandad i en arbetsplatskonflikt eller råkar ut för ohederliga eller jävliga personer i andra sammanhang så ges ofta rådet att ni ska spela in alla samtal med dem och dokumentera allt för att kunna bevisa deras beteende, så det kanske bara är när man har med poliser att göra det räknas som så?

Då har vi det lilla problemet med att inte alla poliser är hederliga och vissa kan till och med vara nära vän med dina fiender, så ibland kan det nog vara berättigat även när man har med poliser att göra.

Sen verkar de anse att alla som vill lära polisen hur de ska sköta sitt jobb är rättshaverister så ingen får alltså kritisera dem när de som i t.ex. fallet Kaj Linna gör ett riktigt uselt och partiskt jobb, hanterar folk så hårdhänt vid arresteringar att de kvävs till döds, begraver anmälningar eller p.g.a kårandan håller ohederliga poliser om ryggen o.s.v.

Hotar ni sen med att polisanmäla någon för att skrämma denne så denne t.ex. förhoppningsvis slutar jävlas frivilligt eller står för det denne gjort och skärper till sig.

Däremot har artikeln helt rätt i att kraven ofta överstigen det som är möjligt i Sverige där vi har skadestångspraxis och straff som ofta är rent ut sagt löjeväckande i relation till skadan, vilket kanske inte alla rättskämpar inser.

Men man kan ändå påpeka hur stor den verkliga skadan är och vad som hade krävts för att rättvisa ska skipas för att skicka ett moraliskt budskap till förövarna.

Det finns oftast inga skäl till att skona förövares känslor heller så att även servera dem moralkakor så de kanske börjar fundera på sitt beteende och gör bot och bättring kan vara både samhällsnyttigt och berättigat ur moralisk synpunkt.

Sen finns säkert rättskämpar som låter sin kamp ta över hela deras liv så allt går i kras och då kanske det kan vara skadligt för dem, men de flesta rättskämpar klarar av att hålla det på en lagom nivå och har det mer som en meningsfull bisyssla eller jobb.

Rättskämpars drivkraft är densamma som hos de poliser, åklagare och domare som är hederliga, så det är inget fel med att vara en rättskämpe i sig.

”Det finns även en egen kategori av personer som på ett normalt sätt driver en fråga som han eller hon inte har fått gehör för. Där kan vi alla hamna då och då, och det kan till och med vara sunt.”

Så hanterar du rättshaveristen på jobbet

Vad som är ett normalt sätt beror även på hur stor skada rättskämpen orsakats och hur samvetslöst de skyldiga beter sig, för desto större skada och desto större samvetslöshet de skyldiga uppvisar desto hårdare måste rättskämpen jobba för att t.ex. få rättvisa för ett förstört liv som Kaj Linna, för annars hade han fått leva resten av sitt liv stämplad som mördare.

I andra fall kan det handla om personer som blivit ruinerade p.g.a felbehandling eller bedrägeri, eller så grovt förtalade att de blivit utmålande som galna psykfall, som förstört allt för dem och gjort deras liv till rena misären.

Ibland är rättskämpen tvungen att slåss till sista blodsdroppen och kan ytligt sett framstå som en rättshaverist

”Tjänstekvinnor/män ljuger ofta och mycket i sin tjänsteutövning. Det är förbjudet ljuga i myndighetsutövning i sverige men dessa tjänstekvinnor/mänkommer undan med det eftersom vi inte vill inse hur de myndigheter vi avlönar lurar oss.”

”Det finns många exempel på hur myndigheter ljugit smack in i kaklet, exempel som Tomas Quick, Kaj Linna och ”Kevin-bröderna” som samtliga felaktigt dömdes för mord av domstolar som aldrig får göra fel och ljuger smack in i kaklet utan att någon åtalas.”

Om en tjänstekvinna/man ljuger i ditt ärende är du helt jävla körd

Ibland är rättskämpen tvungen att slåss till sista blodsdroppen och kan ytligt sett framstå som en rättshaverist, men en rättskämpe är mer som en klassisk hjälte som vågar ta fajten mot ondska och djupa orättvisor mot alla odds.

Även om chansen till återupprättelse är liten och skadan inte mer än delvis går att reparera så kommer majoriteten av dem som blivit allvarligt skadade p.g.a. andras ohederliga beteende och samvetslöshet precis som Kaj Linna tycka att den rättvisa som är teoretiskt möjlig att få, är bättre att kämpa för än att bara lägga sig ner och dö och låta de skyldiga slippa ostraffat undan, vilket då faktiskt kan räknas som ett normalt sätt baserat på de extrema omständigheterna som de skyldiga skapat genom sin samvetslöshet.

Intensiteten kan därför bli lika hög som en rättshaverist p.g.a. att rättskämpen tvingas till det av nöd och de skyldigas samvetslöshet, men det verkar både Polistidningens och Chefstidningens artiklar missa.

Rättshaveristen gör saker på pin kiv eller av inre tvång, medans rättskämpen oftast gör det av nöd och dessutom har den moraliska rätten på sin sida. Hur stor skadan och nöden är kommer avgöra hur stor rättskämpens intensitet är.

Myndigheter använder gärna uttrycket ”Rättshaverister” om medborgare som påpekar fel

”Myndigheter använder gärna uttrycket ”Rättshaverister” om medborgare som påpekar fel. Uttrycket ”rättshaverist” används när medborgaren har rätt i sin kritik och Myndigheten inte har några referenser till lagrum eller andra argument för sina fortsatta lagöverträdelser, myndighetens avsikt med uttrycket är att förlöjliga och nedvärdera personen så ingen ska lyssna på den sakliga kritiken mot Myndigheten som i sig är korrekt.”

Riksåklagaren-rättshaveristen

Myndigheter ser det ur sitt eget perspektiv och vill nog helst slippa påstridiga personer överhuvudtaget även när dessa har rätten på sin sida och gör det av nöd.

Sen finns även rättskämpar som enbart har det moraliska perspektivet som drivkraft och t.ex. anser att det inte är mer än rätt att folk tvingas stå för det de gjort och får sitt straff om de gjort sig skyldiga till nog allvarliga saker.

Många som väljer att bli poliser (utom de korrumperade som mer ser det som en bra täckmantel) har nog det som drivkraft och kan lägga ner år på att spåra upp och få fast folk som begår allvarliga brott.

Att myndigheterna ofta kallar privatpersoner som gör samma sak för att få rättvisa för egen eller andras del för rättshaverister när det är de själva som gjort fel mot dem, är enbart löjligt och väldigt skamlöst.

Det är med andra ord två helt olika bevekelsegrunder och motiv som styr rättshaverister vs. rättskämpar.

Att kalla en rättskämpe för rättshaverist är ignorant, oförskämt och till och med samvetslöst på en psykopatisk nivå om man är en av dem som bidragit till att orsaka denne väldigt stor skada via felbehandling och ohederligt beteende.

Observera också att råden de ger er för hur ni ska hantera en rättshaverist kan få precis motsatt effekt om ni i stället har att göra med en rättskämpe som orsakats väldigt stor skada, för då kommer denne bara bli ännu mer förbannad av er nonchalans som från dennes sida kommer framstå som fullständig samvetslöshet.

Det är med andra ord viktigt att ni drar rätt slutsatser angående den påstridige personen ni har att göra med, så ni inte vidtar fel åtgärder och gör allt ännu värre av ren ignorans.

De vanligaste orättvisorna en rättskämpe kämpar emot

”Maktmissbruk är en beteckning på användandet av sin ställning eller makt till sin egen eller den egna gruppens fördel.”

”Korruption är enligt Världsbankens arbetsdefinition missbruk av offentlig makt för privat vinning. Det är ett slags politisk brottslighet, och när den förekommer på statlig nivå och organiserat, statsorganiserad brottslighet, som typiskt förknippas med, men inte är begränsat till, mutor, utpressning och politiska konspirationer med vilka gärningsmannen, som har offentlig makt, bedrar allmänheten.”

”Rättsröta är ett begrepp som myntades 1950 och snabbt vann stor spridning i den svenska pressdebatten där rättsskandaler, korruption och maktmissbruk på hög nivå i samhället kritiserades.”

”Justitiemord är en term som idag vanligen används för att beteckna en situation då en person oskyldigt dömts för ett allvarligt brott. ”

”En annan, dock ovanligare, definition är att det är en situation där ett korrupt eller korrumperat rättsväsen dömer och straffar en oskyldig fiende för att försöka oskadliggöra denne.”

Nedan kategorier är de vanligaste orättvisorna en rättskämpe kämpar emot och alla är rätt viktiga att hålla i schack för ett demokratiskt rättssamhälle, och rättskämpar är faktiskt en sorts garant för att de korrumperade inte ska kunna ta över helt.

Maktmissbruk, Korruption, Rättsröta och Justitiemord

Tyvärr finns alldeles för många i de flesta samhällen som ägnar sig åt en eller flera av dessa försyndelser, och i Sverige är vi dessutom rätt bra på dölja dessa saker vilket gör det ännu farligare.

Sen tillkommer saker privatpersoner ofta gör sig skyldiga till som grovt bedrägeri, grovt förtal o.s.v om detta orsakat väldigt stor skada för offret och förövarna betett sig för samvetslöst.

Bedrägeriet mot LexNoxa

Att Lexnoxa’s sanningssägande är ett hot mot delar av rättsväsendet och att de nog är rätt sur på hans kraftfulla ordval visar b.l.a. denna artikel som redogör för vad det kvinnliga feministnätverket Hilda vars medlemmar är domare, advokater och andra jurister försökte sig på mot Lexnoxa för att tysta honom.

Att just feminister ligger bakom en sån sak förvånar mig inte för 3:e vågens feministerna är kända för att inte gilla dem som motbevisar dem eller sätter käppar i hjulet för deras planer på världsherravälde.

I detta fall tror jag dock Hilda har utvecklats till en mer traditionell hemlig bastuklubb där saker sker bakom kulisserna och det i praktiken är frågan om både politisk och vänskapskorruption som sätter demokratin och rättssäkerheten ur spel.

”Hur grov korruption kan du acceptera inom vårt rättsväsende ? Vår förra riksåklagare, Anders Perklev, även han medlem i mutnätverket Hilda fick en ny tjänst och du kan aldrig gissa var han hamnade…ordförande för statens ansvarsnämnd. Statens ansvarsnämnd är de som utreder och godkänner åtalsanmälan enligt Lagen om offentlig anställning §22. Om ett brott skulle råka slinka igenom och anmälas till åtal så som lagen föreskriver har vi Anders Perklev som den yttersta försäkringen att all brottslighet kommer tystas ned, de få åtalsanmälan som författas kommer alltid försvinna. Cirkeln är sluten, nätverket är tätt. Nästan hela domarnämnden som utser domare består av Hilda medlemmar, riksåklagaren, vice riksåklagaren, Justitieombudsmannen, ordförande i statens ansvarsnämnd, hälften av justitieråden i högsta domstolen, nästan samtliga hovrättspresidenter, Justitiekanslern är med i samma hemliga klubb, inget rättsärende kommer avgöras utan hildas godkännande.”

Rättsrötans beskyddare : Riksåklagare Petra Lundh

När ett nätverk har infiltrerat rättsväsendet och beter sig lagvidrigt och korrumperat mot meningsmotståndare och skyddar varandra från straff för lagbrott så har det gått över gränsen för vad samhället kan acceptera.

Råd till rättskämpar för att bekämpa korruptionen inom myndigheter och förvaltningar

”Din och min lag håller formligen på att förvandlas till kol och aska inom myndigheter där diverse ”lagutövare” ljuger och förfalskar rättsärenden i strid med våra lagar. Läget är långt värre än du anar för dessa myndigheter bestämmer själva sin sekretess. Så vad kan vi göra mot rättsröta och korruption?”

Vad kan DU göra mot rättsröta?

Lexnoxa är en blogg som är helt ägnat åt att bekämpa och redovisa korruption inom myndigheter och förvaltningar i Sverige och har många intressanta saker att läsa om på området inklusive bra tips på hur du själv ska agera om du blir utsatt, så ett besök till Lexnoxa rekommenderas starkt.

”Om du har en känsla av att något inte stämmer inom en myndighet stämmer oftast den känslan men vad ska du göra ? Det är svårt veta vart man ska vända sig eller vad man ska göra. Här följer en sammanställning av råd för olika situationer.”

• Sök vägledande domslut och avgöranden
• Sök JO beslut
• Instruktion för ljudupptagning
• Begäran av allmän handling
• Så avslöjar du att en myndighet ljuger
• Beslutsmotivering, nyckeln till korruption

LexNoxas bibliotek med Instruktioner

Ibland märker man att personen som driver bloggen är väldigt upprör över saker och använder en stark retorik men han verkar oftast bygga upp sina åsikter på fakta och statistik så det är oftast inga lösa påstående plockade ur luften han kommer med, utan underbyggda i de flesta fall, även om han uttrycker sig rätt hårt många gånger och ibland kanske drar lite väl långtgående slutsatser.

”Varför FolkRättsRörelsen? Istället för att slösa miljoner av dina skattepengar på att reparera sönderslagna busskurer, parker och stadskärnor i upplopp och kravaller vill vi ställa krav på de vi betalar att utöva vår lag transparent och korrekt. Vi vill använda vår yttrandefrihet och föreningsfrihet för att under fredliga demokratiska former återupprätta svensk lag.”

Välkommen till FolkRättsRörelsen

Ni kan helt gratis bli medlemmar i folkrättsrörelsen och delta i deras kampanjer mot korruption, och det är enkelt att bli medlem genom att fylla i deras medlemsansökans formulär som ni hittar länk till nederst i deras högerkolumn.

”För att Centrum för rättvisa ska kunna engagera sig i ett fall måste det beröra en rättsligt skyddad fri- eller rättighet. Antingen direkt i form av en olaglig kränkning, eller indirekt genom att en principfråga av denna karaktär aktualiseras i fallet.”

Centrum för rättvisa

Ni kan även kontakta Centrum för rättvisa och höra efter om de är villiga att driva ert fall om ni anser er ha blivit felbehandlade av en myndighet, men de har vissa specifika krav för det.

Anser ni er ha blivit felaktigt eller oskyldigt dömda för något brott i en rättegång så kan ni läsa min artikel som behandlar det ämnet närmare, för det är nog den bekymmersammaste formen av felbehandling och svårast att komma tillrätta med vilket b.l.a. fallet Kaj Linna visar på.