Feminismen är inte längre en rörelse som kämpar för jämställdhet

”En sådan agenda skiner igenom på allt fler ställen i takt med att kvinnors position i samhället förbättras. Kvinnor är exempelvis inte missgynnade på arbetsmarknaden, snarare tvärtom med tanke på hur många företag som tillämpar informell kvotering. Ändå fortsätter den feministiska retoriken präglas av föreställningen att kvinnor behöver få det (ännu) bättre. Och de som entusiastiskt propagerar för att få in fler kvinnor i mansdominerade branscher brukar sällan visa något brinnande engagemang för att öka andelen män i kvinnodominerade branscher.”

Feminism gynnar kvinnor, inte jämställdhet

Feminismen är inte längre en rörelse som kämpar för jämställdhet utan för så stora fördelar som möjligt åt kvinnor på mäns bekostnad.

Hela feministrörelsen har blivit korrupt och gått vilse och vi borde byta till jämställdismen som jämställdhetsideologi i stället och helt sluta med informell kvotering och positivt särbehandling för det är också diskriminering och dessutom olagligt.

Man kan inte ha både lika möjligheter och lika utfall och lika möjligheter är vad jämställdhet handlar om

”Känsloarbete beskrivs som feminismens nästa front. Det är en front som ligger alldeles för långt inne i privatlivet. Vem i ett förhållande som håller koll på småsaker och erbjuder mest känslomässigt stöd angår ingen annan – och det är verkligen ingenting man bör göra politik av.”

”Problemet är bara att man inte kan ha både lika möjligheter och lika utfall, om inte exakt lika många män och kvinnor vid varje given tidpunkt har samma mått av intresse, kompetens och vilja att bli styrelseledamot, programmerare, lärare eller hemmaförälder. Annars måste man ändra spelplanen så att den överrepresenterade gruppen får sämre möjligheter. Med andra ord angriper dagens feminister just de lika möjligheter deras föregångare kämpade för att uppnå.”

Känsloarbete – när inget är för privat för politiken

När man läser detta blir man rätt fundersam över vilket håll feminismen egentligen utvecklats åt de senaste 20-30 åren för de börjar i allt för hög grad ägna sig är rena småsakerna som dessutom är folks privata angelägenheter så det blir rätt absurt på nåt sätt.

De respekterar verkligen inte individens fri och rättigheter eller demokratiska principer och verkar försöka tvinga på hela världen sin extremistiska syn på hur man ska leva sitt liv, lite som kommunistdiktaturer brukar göra när de tvingar alla i ett land att följa den kommunistiska doktrinen till punkt och prickar för annars blir man skickad till arbetsläger…

”Här kan man bara konstatera att feminismen av idag har vänt ut och in på den ursprungliga tanken om jämlikhet genom att anamma det kulturmarxistiska begreppet jämställdhet, vilket i sig själv förutsätter att människor särbehandlas på grund av just identitetspolitiska parametrar såsom kön, ras eller religion. Att man sedan har lyckats driva denna feministiska tes om jämställdhet såpass långt så att den idag har upphöjts till en allt annat överordnad norm inom både den svenska staten och i hela det svenska samhället, tyder kanske på att den faktiska “könsmaktsordningen” idag är en helt annan än den som feministerna så kategoriskt hävdar?”

Feminismen och jämlikhet?

1a och 2a vågens feminister kämpade för lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter, alltså lika spelregler. Sen har 3e och 4e vågens feminister förvanskat frågan och fått det att handla om lika utfall vilket går på tvärs mot 1a och 2a vågens strävanden.

Det är radikalfeministisk och likhetsfeministisk ideologi som ligger bakom deras heliga 50/50 (60/40) könsfördelningen som inte ens har med jämställdhet att göra för jämställdhet handlar om lika spelregler och inte lika utfall.

Radikalfeminismen uppstod för att motverka de rätt traditionella könsrollerna som fanns i samhället förut både vad gäller hem, yrkesroller, löner och det kvinnoförtryck som fanns men de har i princip uppnått sina mål.

De skillnader som kvarstå har i praktiken naturliga förklaringar som inte beror på att patriarkatet fortfarande förtrycker kvinnor men de har de lite svårt att acceptera så därför vill de inför tvingande jämn könsfördelning i både yrkes och privatliv på alla områden så alla kvinnor och män väljer som den lilla klicken proffsfeminister vill (de utgör bara några procent av befolkningen) och det är inget annat än oresonlig fanatism.

Även om radikalfeministernas retorik gentemot män var rätt hård från start så har mer och mer mansförakt som ibland går över gränsen för manshat smugit sig in i radikalfeminismen som snart får börja kallas för SCUM feminism.

Förutom att de numera mest slåss mot väderkvarnar då de fått dille på jämn könsfördelning överallt, mindre saker som de blåser upp eller försöker suboptimera (vilket aldrig lönar sig och tar resurser från annat i stället) har de även utvecklats till en rätt otrevlig avart på jämställdhetssträvanden.

Likhetsfeministerna är nog mest urspårade för de anser att kön enbart är en social konstruktion trots vetenskapliga bevis för motsatsen och att alla skillnader emellan könen ska utplånas (utom de fysiska förstås), primärt genom systematisk indoktrinering från förskoleåldern med hjälp av genuspedagogik så att vi tycker, tänker och väljer lika på alla områden.

Förr i tiden så trodde folk att homosexualitet var en sjukdom som de försökte bota dem ifrån så de skulle bli heterosexuella (igen) men många av dagens feminister verkar även anse att det är heterosexualitet som är en sjukdom som de försöker bota folk i från så alla ska bli icke-binära och bägge dessa synsätt är lika dåraktiga och fel.

Jag tvivlar på att ens majoriteten av alla kvinnor sympatiserar med dessa absurditeter som radikalfeministisk och likhetsfeministisk fanatism leder till utan bara vill ha möjligheten att välja själva och nå så långt deras personliga intressen, ambitioner, förutsättningar och talang räcker.

Själv måste jag säga att jag får lite sekteristiska vibbar av deras totalitära och faktaresistenta fanatism där alla ska tvingas tycka, tänka och välja lika och göra som de vill även om majoriteten av bägge könen inte vill det och vetenskap och fakta motsäger det.

Fördelningen av föräldraledigheten tillhör privatlivet

”Ökad styrning av föräldrapenningen leder inte till ökad jämställdhet, som TCO:s jämställdhetsindex låter påskina. I stället driver det in folk i situationer som är minst lika tvingande och skadliga som när föräldraledigheten var en rättighet för kvinnor.”

Jämställdhet mäts inte i uttag av föräldrapenning

Tätt förknippat med detta är fördelningen av föräldraledigheten som också tillhör privatlivet och inte är något staten ska toppstyra och är upp till de enskilda föräldraparen att förhandla och komma överens om.

Kan ni sen inte komma överens så är det inte ett jämställdhetsproblem utan ett relationsproblem precis som när ni inte kan komma överens om vilka gardiner ni ska köpa, vems föräldrar ni ska fira jul hos o.s.v. och ska kanske tolkas som ett tecken på att ni inte passar ihop och inte borde skaffa barn tillsammans.

Den enda del av detta som angår staten är den eventuella ekonomiska skada den som tar ut mest föräldraledighet lider och det finns redan lagar mot lönediskriminering, men det är oundvikligen så att ju längre tid man är bort från arbetet desto mer halkar man efter.

”Ett konkret sätt för att minska problemet är att överlåta sin pensionsrätt för premiepensionen till sin partner. Det kan också vara en idé att ni ser över fördelningen av pensionssparandet. Om en av er till exempel går ner i arbetstid under en längre period, se då till att den personen kompenseras och har möjlighet till ett extra sparande till pensionen. Kom ihåg att skriva ett äktenskapsförord som gör sparandet till enskild egendom. I annat fall kommer sparandet ingå i det som ska delas vid en skilsmässa och då försvinner poängen.”

Se till att få en jämställd ekonomi och pension

Sen kan man eventuellt behöva kompensera intjänad pension och möjligen att man går ner i inkomst under föräldraledigheten vilket faktiskt kan göras frivilligt avseende premiepensionen och privat pensionssparande redan nu.

De par som vill kan alltså lösa saken själva och både fördelningen av föräldraledigheten och eventuell ekonomisk kompensation för den som tar ut mest är en privatsak som kan lösas privat och ingenting som staten behöver lägga sig i.

Ska staten ens lägga sig i så får vi väl stifta en lag som tvingar ett föräldrapar att dela lika på intjänad pension under föräldraledigheten så spelar det ingen roll vem som tar ut mest men lägre än så när det gäller att lägga sig i folks privata angelägenheter ska inte staten gå i detta fall.

Går ni sedan och läser på familjeliv så ser ni att åsikterna går vitt isär angående hur föräldraledigheten ska fördelas där det finns kvinnor som är karriärister och kräver 50/50 fördelning och kvinnor som vill ha all föräldraledighet själv och tycker det är mer givande har ha så mycket föräldraledigt som möjligt även om de lider viss ekonomisk skada av det eftersom det är värt mer för dem.

Forumet föräldraledighet

Man får även en känsla av att de sistnämnda är fler än de förstnämnda trots att dessa numera är idiotförklarade av feministerna och det sociala trycket snarast är 50/50 fördelning. Könsstereotyper och socialt tryck förklarar inte det utan det handlar nog snarare om biologi, känslor och personliga värderingar i deras fall.

Sen verkar inte de kvinnor som säger att de tog ut mest för att mannen tjänar mer protesterar särskilt mycket mot det heller, så jag tror det bara är en bekväm ursäkt för att de ska kunna berättiga att de tog ut mest förldraledighet i hopp om att slippa feministernas hatiska kritik mot dem i de fallen.

”Visst är det bästa för den som vill satsa på sin karriär att ta ut så lite ledighet som möjligt – men karriären har inte en självklar plats högst upp på varje människas att-göra-lista. Det är fel att utgå från att de val kvinnor oftare gör är det sämre valet.”

Lönegapet har inte med diskriminering att göra

Det är med andra ord lika fel att lagstifta om tvingande 50/50 fördelning av föräldraledigheten som att kvinnan är den enda som får ta ut föräldraledighet då folk är olika och olika par tycker olika i denna fråga.

Sen är det så att om man på fullt allvar som likhetsfeministerna gör tror att det faktum att det är kvinnor som är genetiskt konstruerade för att bära föda och amma barn inte samtidigt skulle gör dem mer motiverade och intresserade av att vara föräldralediga förutom då de rent praktiska skälen, så lever man i la la land och ägnar sig önsketänkande.

”Regeringen föreslår tio månaders kvoterad föräldraförsäkring, fem åt vardera föräldern. Men problemet med föräldraförsäkringen är inte det ojämna uttaget, utan att den både är för lång och för dyr. Den offentligfinansierade ledigheten måste kortas, både för ekonomins och för skattebetalarnas skull.”

Föräldraledigheten behöver kortas, inte kvoteras

Vi har dessutom en extremt generös föräldraledighet i detta land och vi kanske ska börja fråga oss om den inte är för generös med tanke på lyxproblemet med hur den ska fördelas, för det är trots allt våra skattepengar som används så det är inte gratis.

Feministerna ljuger för att skapa illusionen av att det fortfarande finns ett patriarkat som förtrycker dem och att alla män är våldsamma

Sammanställning feministernas påståenden :

Mätdata och fakta bevisar att följande påståenden är lögn och skitsnack :

1. ”Alla män slår” :

– 0.1% av Sveriges 4.205.861 män är INTE ”alla män slår”.

2. ”Alla män våldtar” :

– 0.00009% är INTE ”alla män våldtar”.

3. ”Alla män mördar” :

– 0.00004% är INTE ”alla män mördar”.

4. ”Patriarkatet”, ”alla män diskriminerar”

– 29% / 27% manliga chefer i kommunala/regionala myndigheter utgör INGET PATRIARKAT. Däremot kan de 73% / 71% kvinnliga cheferna i regionala kommunala myndigheter utgöra ett MATRIARKAT.

5. ”Män lönediskriminerar kvinnor” (SCB, LexNoxa).

– Hos DO finns inte ett enda rättsärende om lönediskriminering av kvinna så hur går denna diskriminering till? Är det de 71% / 73% kvinnliga cheferna i regionala och kommunala myndigheterna som lönediskriminerar kvinnor?

Sammanställning av fakta om feministernas största lögner

Dessa artiklar innehåller väldigt mycket intressant statistik som motbevisar många av feministernas påståenden, och en del sarkasm som ni får läsa eller ej.

Däremot tror jag många feminister numera är av typen karriärinriktade opportunister och inser att feminismen gynnar deras karriärer och inflytande, så att mycket numera baseras på lögn spelar dem nog ingen roll.

De verkliga saker som förut var är i varje fall inte mer utan har till och med slagit över åt andra hållet, och vissa saker de påstår har aldrig varit sanna i modern tid, om någonsin.

Feministerna överdriver och hittar på för att få som de vill och för att skapa illusionen av att det fortfarande finns ett patriarkat som förtrycker alla kvinnor.

Detta har nu pågått under så många år att de i princip lyckats skapa en masspsykos.

2a vågens feministerna gillar inte heller dagens statsfeminism’s syn på jämställdhet

”Tyvärr har tredje vågens feminism blivit en maktfaktor med statliga pengar till sitt förfogande. 70-talets kvinnokamp har blivit en statsfeminism som trängt in i den offentliga sektorn, hos myndigheterna i staten och hos kommunerna. På universiteten, i media och inom kultursektorn. En feminism så långt från den vardag som de flesta människor i dagens Sverige lever i. En gökunge som hackar i jämställdhetens bo.”

Tredje vågens feminism – en gökunge i kvinnorörelsen

Helena Bergman som är en av de tongivande 2a vågens feminister säger vad hon tycker om 3e vågen och statsfeminismen av idag och är inte nådig, så hon försöker införa vett och sans inom feminismen igen.

Det är alltså inte bara män som tycker mycket av 3e vågens påhitt och idéer är vansinniga utan minst lika många klassiska feminister som är lite mer balanserade och objektiva.

Sen håller jag inte med henne om starka patriarkala krafter som motarbetar jämställdheten om det nu inte är hederskulturen inom vissa invandrargrupper hon menar för hon skriver om den också på sin blogg för bland vissa av de grupperna finns bevisligen en stark hederskultur.

Med ordet heder betyder lite olika saker för när infödda svenskar pratar om heder och sin heder så menar vi i allmänhet att bete sig hederligt, stå vid sitt ord, vara rejält och att bilden av oss ska var sann och inte ett resultat av karaktärsmördande och illvilligt förtal.

I hederskulturer menas mer att ingen i familjen ska bryta mot de sociala konventionerna i deras grupp och skämma ut familjen, så det är två helt olika sorters heder som begreppet heder kan innebära.

Patriarkatet finns i varje fall inte mer om man ser till samhället i stort och i Sverige har kvinnor och män varit juridiskt jämställda och haft samma rättigheter, möjligheter och skyldigheter sen 1983.

Resten har bara handlat om att jobba ikapp och låta individernas egna fria val, intressen, och det naturliga utfallet avgöra resultatet, men tyvärr har även kvotering som i sig är diskriminering använts i väldigt hög grad för att uppnå tvingande jämn könsfördelning vilket könsdiskriminerar den andra könet i stället.

Sveriges sex jämställdhetspolitiska mål

”Sveriges sex jämställdhetspolitiska målen är odelbara och påverkar varandra. Här ger vi en lägesbild av dem.”

1. En jämn fördelning av makt och inflytande.
2. Ekonomisk jämställdhet.
3. Jämställd utbildning.
4. Jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet.
5. Jämställd hälsa.
6. Mäns våld mot kvinnor ska upphöra.

Hur står det till med jämställdheten i Sverige?

Går ni till jämställdhetsmyndighetens hemsida och studerar de 6 jämställdhetsmålen så ser ni att de är starkt influerade av radikalfeministiskt och likhetsfeministiskt tänkesätt vilket jag tycker är lite tragiskt för de har fått detta med att det ska vara jämn könsfördelning på livets alla områden på hjärnan.

”Bokens författare menar att både Jämställdhetsmyndigheten och Nationella sekretariatet för genusforskning i praktiken fungerar som en akademisk underorganisation till det politiska partiet Feministiskt initiativ, snarare än som opartiska myndigheter.”

Genusdoktrinen

Då de är en statlig myndighet som bekostas av skattemedel och ska vara till för hela svenska folket så är det lika fel att de ska bedriva en radikal och likhetsfeministisk agenda som om vi inrättade en myndighet som hette demokratimyndigheten och hade som agenda att endast bedriva propaganda för en en-parti stat med socialism och marxism som det bästa styrelseskicket för ett land.

Jämställdhetsmyndighetens mål borde vara mer i linje med Jämställdismens programförklaring som är könsneutral, respekterar individens fri och rättigheter och är förenlig med lagen och vetenskapen.

Programförklaring för jämställdismens syn på jämställdhet

Dessutom bryr de sig helt uppenbart mest om de kvinnliga aspekterna som t.ex. att kvinnors psykiska hälsa är lite sämre och verkar mest nämna män lite i förbifarten när det gäller självmord.

Det finns forskning som visar på att män ogärna söker hjälp för mindre problem medans kvinnor gör det i högre grad för kvinnors instinktiva sätt att hantera svackor på verkar vara att vilja prata ut med någon och få moraliskt och känslomässigt stöd.

Jag tror det beror på att män helt enkelt är bättre på att hantera svackorna i livet själva och kämpa sig igenom det, för det är de flesta mäns instinktiva sätt att hantera det på så de behöver oftast inte prata ut med någon och självläker.

Men även om män generellt är rätt bra på att bita ihop och kämpa sig igenom sådant och finner en sorts stolthet och tillfredsställelse i att kunna göra det, så är inte alla det. Svårigheten ligger nog i att korrekt identifiera de män som inte är det eller befinner sig i en sådan djup svacka att de skulle behöva hjälp.

”När en kvinna slår en man ska det klassas som “mäns våld mot kvinnor”. Det skriver Jämställdhetsmyndigheten i en handbok om ”våld, genus och prevention”,”

Jämställdhetsmyndigheten: ”Mäns våld mot kvinnor” när kvinnor slår män

Sen verkar de i största allmänhet ha en rätt taskig manssyn och obalanserad jämställdhetssyn om man ska döma av att de anser att det är mäns fel till och med när det är kvinnor som misshandlar.

De tar även liten eller ibland ingen hänsyn till de verkliga skillnader som faktiskt finns mellan könen som gör att vi frivilligt även om ingen socialt tryck finns väljer lite olika.

Som att de precis som likhetsfeminister försöker tvinga in alla i någon sorts androgyn, artificiell och icke-binär form som är idealet enligt deras synsätt, vilket är som att försöka tvinga in en fyrkant i ett runt hål och något majoriteten inom bägge könen förlora på.

De verkar tro på doktrinen om att kön enbart är en social konstruktion med sitt prat om en könssegregerad arbetsmarknad trots att den bevisligen är falsk och att könsbaserat beteende är en kombination av biologi och socialisering och forskningen börjat påvisa att biologin har större betydelse än socialisering, så könen kommer i genomsnitt aldrig välja helt lika.

Sen måste jag lägga till att det faktum att även om jag är emot likhetsfeministerna fullständigt felaktiga och rent ut sagt skadliga syn på kön så innebär det inte att jag anser att kvinnor ska vara traditionella hemmafruar och stå vid spisen utan har ingen emot att kvinnor yrkesarbetar inom det yrke de vill och har talang och förmåga att förtjäna sin framgång ärligt inom (ingen inkvotering som är fusk) eller ägnar sig åt idrott i den mån de vill.

Jag säger bara att även utan social tryckt och kulturellt betingade könsskillnader så kommer det finnas kvar naturliga könsskillnader som inte beror på tvång eller socialt tryckt utan är naturliga och utgör därför inget jämställdhetsproblem överhuvudtaget.

Sen är punkt 6 även lite orealistisk för onda och våldsamma människor kommer alltid finnas men de utgör trots allt endast en liten andel.

Det enda man kan göra är att inom rimliga gränser (samhället har inte oändliga resurser) försöka minimera sådant och jag tror vi redan gör det som går via rättsväsendet, socialtjänsten och kvinnojourerna runt om i landet.

Dessutom får man en känsla av massor av  män skulle göra sånt (kanske till med majoriteten av dem…) om man läser deras text, när statistiken tydlig visar på att det endast är 0,1% av männen som är våldsamma notoriska kvinnomisshandlare och endast 0.00009% som våldtar.

Problemet är alltså statistisk sett litet jämför med många andra samhällsproblem även om det är ett stort problem för de kvinnor som blir misshandlade.

”Chockerande nog, för någon som tror på den bild som ges i media och av politiker, visar forskningen att det är ungefär lika många män och kvinnor blir utsatta för våld av sin partner varje år. Kunskapen om att även kvinnor slår män i hög utsträckning, är tyvärr inte spridd, och strider även mot en konservativ syn på könsroller där man inte ser kvinnor som kapabla till aggressivitet eller våldsamheter.”

Från feminism till jämställdhet av Pelle Billing

Dessutom berättar de bara halva sanningen vilket ger en förvrängd bild av verkligheten och om det gör det av nonchalans eller fullt medvetet kan man undra.

Det finns även kvinnor som är onda (psykopatiska, narcissistiska o.s.v.) eller har lätt för att tappa humöret p.g.a. någon personlighetsstörning som borderline och oftast är den som startar slagsmålet och kan bete sig riktigt elakt och genomjävligt.

Att sen kvinnor ofta drabbar hårdare av våldet då de rent generellt är lite klenare spelar ingen roll för det är ändå ohederligt att utelämna halva sanningen, starkt vinkla saker och anse att det alltid är 100% mannens fel till och med när det är kvinnan som slår.

Sen har vi det faktum att det inte alltid är så att mannen är så pass mycket större och starkare än kvinnan att han kan hantera en bindgalen och rosenrasande kvinna på ett icke-våldssätt utan då ofta är tvungen att försvara sig lika hårt som mot en man.

Slutar det då med att kvinnan får en fläskläpp är risken stor att vårt partiska och av radikalfeminister och riddare på vita hästar infekterade rättsväsende tar kvinnans parti ändå och det är inte rättvisa.

Att rättsväsendet, socialtjänsten och andra instanser starkt positivt särbehandla kvinnor och både överreagera på och alldeles för okritiskt tror på det de säger snedvrider även det bilden av verkligheten.

Genusvetenskap är lika lite vetenskap som teologi

”Som vi såg ovan, visar det sig dock att den kunskap som regeringen får från genusvetarna inte stämmer med historiska fakta eller med den senaste forskningen om könsskillnader. Hur kan detta komma sig? Kan man inte lita på den genusvetenskapliga kunskap som produceras på svenska universitet och högskolor?” (Från feminism till jämställdhet. Pelle Billing)

Från feminism till jämställdhet av Pelle Billing

Sen verkar många forskningsrapporter och undersökningar även de i för hög grad försöka tolka allt enligt radikal och likhetsfeministiska doktriner så det blir väldigt endimensionellt och mer som politisk propaganda än vetenskap.

Så har vi då #Metoo som förutom att det visade på att det finns kvinnor som blivit sextrakasserade eller till och med våldtagna i jobbrelaterade situationer även visade på att det finns kvinnor som ljuger om dessa saker, endera för att de velat få uppskattning och medlidande eller av hämndskäl.

Sen blev det även tydligt att många kvinnor har en så luddig uppfattning om dessa saker i kombination med en väldigt låg nivå att de tror att de blivit det trots att de inte blivit det.

Till sist har vi då självskattningsundersökningar som jag anser ska ges mindre trovärdighet och kritiskt utvärderas för dessa kommer alltid bli färgade av vad folk blivit betingade till att tycka och tro enligt det rådande samhällsklimatet förutom då att vissa människor är extremt överkänsliga, intoleranta eller lättretliga.

I ett mot män väldigt intolerant samhällsklimat starkt färgat av radikal och likhetsfeminism kommer nivån på vad de anser i sina självskattningar att många gånger vara alldeles för låg och allt annat än objektiv.

”Studier om könsroller, diskriminering och så vidare görs med fördel i den etablerade sociologin, enligt vetenskaplig praxis. Det är ett viktigt samhällsvetenskapligt forskningsfält, och det finns knappast någon som inte vill arbeta för ett jämställt samhälle. Men den så kallade genusvetenskapen är inte en framkomlig modell för detta ändamål, utan är en skadlig företeelse som har föga med vetenskap att göra, och desto mer med politisk ideologi. Det är hittepåforskning.”

Genus lika lite vetenskap som teologi

Men man kan också fråga sig om genusvetenskapliga studier ska vara ett avgörande kriterium vid anställning hos jämställdhetsmyndigheten för det området är i princip helt i händerna på feministerna och deras ideologis version av jämställdhet.

”Tyvärr tror både forskare inom kritiska studier och deras kritiker ofta att denna forskning kan göra mer än så. Exempelvis att tolkningen ger evidens för att tolkningsramen utesluter andra teorier. Eller att tolkningen påvisar växelverkan, effekter, funktioner, mm. Man sluter sig också gärna till värdeomdömen om hur saker (inte) bör vara. Men metoden kan bara belägga möjligheten av att systematiskt förstå ett fenomen eller skeende på ett visst sätt. Av detta följer inte att förståelsen är korrekt eller att det vore önskvärt att förverkliga eller förändra den.”

Är det något fundamentalt fel med kritiska studier?

Problemet är att genusvetenskapen ofta inte letar efter någon objektiv sanning utan i första hand är ute efter att samla bevis för att kvinnor är förtryckta och diskriminerade av männen/patriarkatet, att det alltid är männen det är fel på och att kön bara är en social konstruktion.

Det använder ofta så kallade kritiska studier (som inte är att betrakta som vetenskap) där det går att hävda nästan vad som helst.

I vissa fall finns verkliga saker att ta på där de använt sig av statistik för att se om de finns skillnader mellan män och kvinnor på olika områden som lön, föräldraledighet, antal chefer o.s.v. och dessa studier kan vara mer eller mindre väl utförda.

Men alldeles för ofta så vänder och vrider de på saker så det ska passa deras syften och överdriver, förvanskar, utelämnar halva sanningen och ignorera det faktum att det kan finnas alternativa förklaringar till skillnaderna som inte beror på diskriminering och försöker skohorna in allt så det ska stämma med deras dogmer.

Detta för att det ska se ut som att det bara är kvinnor som är (ibland överdrivet) drabbade och producerar starkt vinklad forskning som sedan får styra vår jämställdhetspolitik.

Ytterligare läsning på min blogg

Könet och könsfördelning har ingen betydelse för ledarskapet eller en organisations framgång
Positivt särbehandling, kvotering, lika utfall och jämställdhet
Jämställdismen är en bättre och mer rättvis jämställdhetsideologi än feminismen
Metoo har fått en del kvinnor att göra allt för lösa och godtyckliga anklagelser om sexuella trakasserier mot män
Åldersdiskriminering är vår tids största diskriminerings problem
Verklig ekonomisk skada som diskriminering kan orsaka
Vi har lagar som är direkt omoraliska och behöver ändras