Vi har lagar som är direkt omoraliska och behöver ändras

”När någon debattör kritiserar den syn på rättssamhället som dessa domslut är ett uttryck för infinner sig så gott som alltid jurister som anför att domsluten är riktiga eftersom de ligger i linje med rådande lagstiftning, och då ingen moral kan existera utanför lagen finns inte heller något skäl att kritisera domsluten på moraliska grunder.”

Den omoraliska staten

När det gäller lagen så har vi den intressanta filosofiska och moraliska frågan om de flesta fällande domar i vissa sorters mål verkligen är korrekta moraliskt och förnuftsmässigt sett.

Vi har tyvärr lagar som är direkt omoraliska

”Varför straffar vi egentligen? Med sekulariseringen försköts straffrätten från en teologiskt inspirerad rättvisemoral till en socialetik i samhällsnyttans tjänst. Därmed uppstod också ett vanskligt avstånd mellan straffsystemet och våra vardagliga moraliska reaktioner.”

Strafftänkandet har vänt ryggen åt moralen

Det finns lagar som ger förövarna alldeles för låga straff och skadestånd i relation till den skada de ställ till med sina brottsliga handlingar.

Vi har även lagar där rekvisiten tillåter för mycket att räknas som brott så folk kan bli dömda för de mest absurda saker, som till exempel att de skällt ut någon som betett sig väldig illa mot dem och krävt att denne står för det den gjort, eller försvarat sig mot en knivbeväpnad, psykotisk knarkare som trängt sig in i deras hem och tänkt döda dem, så problemet med omoraliska lagar i Sverige slår åt bägge håll..

Lagarna om ofredande, olaga hot och hets mot folkgrupp kan även lite för lätt missbrukas av aktivistiska eller korrumperade personer inom rättsväsendet eller dina fiender om du läst lusen av dem, då dessa lagar både är för breda och otroligt subjektiva.

Målsägare kan ibland komma undan med att påstå nästan vad som helst om hur kränkta eller hotade det kände sig eller trodde sig vara beroende på hur partiskt rättsväsendet är till förmån för denne , vilket ni kan läsa mer om i ett av inläggen jag listar längst ner.

Just denna filosofiska och moraliska aspekt av olika lagar, deras rekvisit i sig och den rättspraxis som domstolarna skapar med tiden verkar våra lagstiftande politiker inte ha funderat tillräckligt mycket på, för det är människor som stiftar lagarna och andra människor som tolkar och tillämpar dem.

I till exempel Nazityskland fanns många extremt omoraliska lagar som rättsväsendet upprätthöll utan knot och till och med gick långt över gränsen för att kunna döma folk för i många fall och så är det även i Sverige, även om vi inte har riktigt lika omoraliska lagar och tillämpningar av dem.

Vårt rättssystem och våra lagar har som jag påvisar i andra inlägg stora brister och är ett rätt trubbigt verktyg där de som stiftar lagarna och även de som gör bedömningarna vid deras tillämpning bara är människor av kött och blod som ibland begår misstag, agerar för känslomässigt eller beter sig direkt korrumperat och partiskt.

På grund av alla dessa saker kan det bli så olustigt att även om en dom juridiskt sett är korrekt så kan den moraliskt sett vara ett renodlat justitiemord där man dömt någon för ett brott som denne moraliskt sett inte begått, och ibland även ett justitiemord juridiskt sett som på ett listigt sätt döljs i både förundersökningsmaterialet och domslutet.

I dessa fall kan det vara de aktuella lagarna det är fel på då dessa antingen i sin helhet är omoraliska eller tillåter för mycket att räknas som brott enligt dess rekvisit, men det kan även bero på en allt för avvikande rättspraxis, godtycklighet eller partiskhet och en eller annan form av korruption från rättsväsendet sida.

Att ett domslut framstår som djup omoraliskt för gemene man behöver alltså inte alltid bero på att den aktuella lagen i sig är omoralisk utan domen kan vara omoralisk beroende på andra skäl med.

Lagar har objektiva och subjektiva rekvisit som måste uppfyllas.

”Rekvisit är en term som används inom juridiken. Varje lag ställer normalt upp ett antal villkor. För att en lag skall vara tillämplig krävs att något eller alla dessa villkor är uppfyllda. Dessa villkor kallas rekvisit. Rekvisit förekommer inom lagar på alla juridiska områden såsom statsrätt, processrätt, straffrätt och civilrätt.”

Rekvisit

Problemet är att rekvisiten är för breda för vissa typer av brott som olaga hot, ofredande, nödvärnsexcess, hets mot folkgrupp och numera kanske även våldtäkt då den lagen blivit väldigt bred och lätt kan missbrukas i hämndsyfte.

Sen har vi det subjektiva rekvisitet som handlar om förövarens uppsåt och syfte och är en helt subjektiv bedömning från domstolens sida i många fall, och deras slutsats kan bero mer på vad de vill tro än vad de har skäl att tro.

Det kan bli hur fel som helst eftersom de som sitter i en rätt bara är vanliga människor (inklusive juristerna) med fel, brister, sympatier och känslor som alla andra.

Dessa lagar är inte rättssäkra eftersom de tillåter en allt för hög grad av subjektiva tolkningar från domstolens sida så det kan slå lite hur som helst.

Det finns en del lagar som är rättsosäkra och tillåter för mycket att räknas som brott mot dem och kan få rent absurda konsekvenser som är direkt omoraliska och går emot sunt förnuft, och lätt kan missbrukar både av målsägare i hämndsyfte, och i de fall rättsväsendet inte beter sig hederligt och opartiskt utan hellre vill fälla än fria.

Många lagar är helt enkelt för breda i sina rekvisit eller tillåter för subjektiva tolkningar och kan få direkt omoraliska konsekvenser.

Rättspraxis för en lag kan också vara problemet

Ett annat problem som är relaterat till detta är att domstolarnas rättspraxis för en viss lags andemening ibland glidit i väg så mycket att de i praktiken skapat en helt ny lag.

Då det inte är domstolarna utan riksdagen som ska stifta lagarna och bestämma dess andemening kan detta ses som en sorts rättsröta och varenda person som blir dömd enligt den avvikande rättspraxisen blir därför utsatt för det man kallar för justitiemord.

Domstolar ska vara objektiva, opartiska och hellre fria än fälla

”Rättspositivism betyder, mycket kort definierat, att en domare eller annan juridisk beslutsfattare i sitt juridiska beslut inte får ta hänsyn till annat än sådana regler som fått uttryck i vissa skrivna texter.”

Därför har moralen ingen plats i domstolen

Rättspositivismen innebär att det är lagarna i sig som måste vara moraliska för domstolarna ska förhålla sig helt objektiva och endast följa lagens bokstav vilket är bra i teorin om lagarna är moraliska.

Synd bara att allt för många domare, åklagare och nämndemän inte agerar i enlighet med rättspositivismen utan allt för ofta gör väldigt subjektiva bedömningar som påverkas av deras egen moral, känslor, partiskhet o.s.v.

Det leder till både oskyldigt och felaktigt dömda som till exempel när de inte gör generösast möjliga tolkning till förmån för den som agerat i nödvärn, eller gör illvilligast och negativast möjliga tolkning till nackdel för den åtalade när det gäller så luddiga och subjektiva saker som ofredande, olaga hot, hets mot folkgrupp och liknande lagar, som utom i de mest solklara fall enbart handlar om subjektiva känslor, påståenden och tolkningar av innehåll och syfte, och kan sluta i rena justitiemorden.

Sen har vi problemet med vänskapskorruptionen och politisk korruption som gör att många skyldiga slipper ostraffat undan och ibland att syndabockar utses eller att de försöker skrämma obekväma personer till tystnad, så det finns en hel del problem inom rättsväsendet som måste styras upp förutom att många lagar i sig är omoraliska och behöver ändras.

Även på grund av den mänskliga faktorn kan det i bland bli väldigt fel både moraliskt och juridiskt sett, och inte endast för att många lagar antingen är omoraliska i sin helhet eller för breda och subjektiva i sina rekvisit.